Aftonbladet – 30 april 1850, sida 2

rande, samt huru till den inre missionens verk-. samhet hörde att bringa folket till klara och rena föreställningar i detta hänseende. (Härvid påtränger sig oss en smärtsam fråga. Skall kyrkan med sin tusenåriga verksamhet i vårt land icke ens hafva förmått detta, eller skulle hon i närvarande stund icke förmå det, utan alt ett särskildt sällskap måste ställas vid hennes sida?) Vid den tredje af de omförmälda frågorna anförde hr W., huru med det tillväxande nitet; inom kyrkan dissenternas antal aftager, emedan de då börja finna det för kostsamt att icke lott juridiskt fullgöra sina utskylder till den bestående kyrkan, utan dessutom underhålla ett särskildt presterskap, med hvilket kärlek och förtroende förenar dem, och tycktes på intet sätt vilja ogilla ett sådant medel att qvarhålla och föröka den rådande kyrkans medlemmar. I afseende på den fjerde frågan bekänna vi, att vi ej fattade hr W:s framställning af det sätt, hvarmedelst sällskapet för den inre missionen mer skall förmå förhindra Baptisters och andra separatföreningars uppkomst, än kyrkan hitintills förmått det, och hvarvid han gjorde en upprörande skildring af de derigenom uppkommande vådor. Härpå öfvergick hr W. till en skildring af den svenska kyrkans! förtjenster om missionsverksamheten. Icke allenast Finnarnes, Esternas och Liffländarnes omvändelse vore den svenska kyrkans förtjenst, utan till och med upprättandet af församlingen i Calcutta, derföre att en svensk, vid namn Kjernander, år 4739 hade utrest till Tyskland och blifvit anställd vid det Frankeska missionssamfundet i Halle samt, utaf detta samfund utsänd, gjort sig synnerligen förtjent af missionsverksamheten. Till slut framkastades den frågan, huruvida det ej var Läseriet egentligen man ville sprida. Talarens värma stegrades härvid märkbart. Han anförde först, huru en olikhet i uppfattningen af det ehristliga lefvernets föremål i alla tider egt rum, sarat huru ej endast inom vår svenska kyrkas, utan äfven inom andrac länders kyrkosamfund länge funnits sådana, hvilkas samveten icke tilläte dem svärja, supa, f spela kort och dansa, hvilka saker alla ställ-j, des i bredd, men huru härutaf ingen våda häri1 rörde, så länge det ej ledde till någon stridlc mot den egentliga kyrkliga bekännelsen. Dessa,!, de der ej kunde deltaga i sådant, vore idel ömma och väekta, om sin salighet mer be-lf kymrade själar; hvarpå han slutligen för egen je del förklarade, att, man måtte förlåta honomls det eller icke, hans samvete dock ieke tillät!g honom att mörda en dyrbar tid med kortlap-lg f (4 J 1 t ; f parne. Derjemte må ieke lemnas onämndt, att, innan hr W. öfvergiek till nämnde fråga, ban nu äfven förklarade, att ban ej ämnade sysselsätta sig med sällskapets för den inre missionen organisation; han ville för sin del blott väcka uppmärksamhet på behofvet af ett sådant sällskap samt söka förmå alla ehristligt sinnade att taga del i detsamma. Häraf har således ungefärligen visat sig, hvad hr W:s föredrag rörande den inre missionen haft till föremål. Men i samband med! denna redogörelse må tilläggas att förliden vecka l: inbjudningsbref till deltagande i ett sällskap för Iden inre missionen, åtföljde af stadgar, varit Isynliga. Härutaf ser man, att det förbemälda !sällskapet för den inre missionen redan blifvit Istiftadt, och sällskapet har antagit namn af Föreningen för der inre missionen. Inbjudningsbrefven äro undertecknade al namnen Johan Lagerbjelke, N. Snoilsky, J. P. Lefren, Abr. Z. Pettersson, P. A. Fröst, J. Rothlieb, P. M. Elmblad, O. Beckström och LL. Monten såsom medlemmar af styrelsen. För sällskapets verksamhet redogöra dess stadgar, dem vi här intaga och hvilka lyda: Stadgar för Sällskopet till befrämjande af den inre Missionen. 4. Sällskapet, hvars uppgift är, att genom Evangelii utbredande förekomma och afhjelpa andligt mörker och deraf följande elände, ivbjuder till deltagande i demna verksamhet christligt sinnade personer, hvilka erkänna vigten af en lefvande gudsfruktan för samhället och den enskilde, och varmt nitälska för spridande af ett allmännare christligt lif. I S 2. Sällskapet skall verka i öfverensstämmelse Imed förhandenvarande kyrkliga och kommunala inlrättningar. S 5. Medlen, genom hvilka sällskapet skall vinnlägga sig om att uppnå det angifna ändamålet, äro: I a) Beredande af tillfällen till gemensam uppbygIgelse och sannt christlig upplysning. db) Att genom besök uppmana till gemensam och enskild gudstjenst, samt i al!mänhet till christligt Iskick och god ordning. c) Att framförallt genom christlig undervisning, vaksamhet, omvårdnad och bön söka uttorka den egentliga källan till allt elände, samt sålunda i möjlligaste måtto förbättra de mindre vanlottades belägenhet. ,) 4 Sällskapets medlemmar äro dels bidragande, -Id. v. 8. som genom gifvor understödja dess verk, samhet, dels arbetande, d. v. 8. som omedelbart deltaga i denna verksamhet. 6 ö. Till bidragande ledamöter kallar sällskapets , styrelse sådana personer, hvilka äro kända för tänkesätt, som i 4 angifvas. 6. Om arbetande ledamötors antaglighet betlstämmer den nämnd, hvarom i 9 stadgas. S 7. Sällskapets angelägenheter vårdas af en Sty-relse, bestående dels af prester, dels lekmän, som e Itillsammans skola utgöra ett antal af minst tolf leIdsmöter. Vid inträffande ledighet fyller styrelsen det ledigblitna rummet genom val ibland sällskapets medlemmar. f 6 8. Styrelsen väljer sjelf ibland sig en ordföranride, en vice ordförande, en sekreterare och en kassar förvaltare, hvilka vid hvarje års slut kunna afsäga sig denna befattning. 1 S 8. Styrelsen utser en nämnd, bestående ofl—1t . Iledarnöter, hvilken äger att pröfva deras antaglighet Isom till arbetande ledamöter blifvit föreslagna. Til deltagande i denna pröfning inbjudes Pastor prima. d rius, eller under hans embetes ledighet konsistorii Nlvice Preses. i 1 8 40. Styrelsen sammanträder, på ordföranden: r ) kallelse, minst en gång i månaden under vinterti. .-I den, och dessutom när något ärende sådant fordrar I 8 44. Mot slutet af hvarje kalenderår utser sty