Aftonbladet – 29 april 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. En yngling, som var arresterad för stöld, utropade då han infördes uti poliskammarens sessionsrum: Herre Gud! hvad ska jag här att göra; här finns nog många ändå! Du är anklagad för stöld, yttrade polismästaren. Ja, det är jag visst det; men jag bar inte stulit. Men flere vittnen intyga, att: det är du-som begått stölden. ; Nå, då begär jag atti min mästare får höras; ty han ska intyga, att jag är en hederlig karl. Nej, min gosse lilla: nu är jag din mästare, och fruktar storligen att jag kommer att bevisa, att du inte är en hederlig karl. Jag är just den rätta mästaren för tjufvar och andra skälmar., Ynglingen öfverbevistes också genom flere vittnens utsago, att hafva begått stölden; hvarefter målet remitterades. — En matros var anklagad för fylleri. Tilfrågad om han ville erkänna att han varit rusig, svarade han: Det ska jag nog akta mig för; jag vet att bättre använda mina pengar, än att betala böter med dem., Nå, då ska vi höra vittnena, återtog polismästaren. Sedan tvenne tillkallade vittnen aflagt eden, tillfrågades det ena om han hade sig bekant, huruvida ifrågavarande matros vid det åtalade tillfället varit rusig. Vinet: Ja, han var lite balffull, herr polismästare. . . Matrosen: Stopp lite; jag är aldrig någonting till hälften. Saken är den, att jag var så blixtfull, att jag tyckte att jeg var nykter. Polismäst.: N5, hvarföre erkände du inte det straxt? Matrosen: Vänta lite, vi ska höra det andra vittnet; kanske det säger att jag varit nykter.n Polismäst.: Åhnej, det behöfs intet. Jag fäller dig att för fylleri böta 8 rdr 46 sk. samt att ersätta vittnena.