Aftonbladet – 25 april 1850, sida 2

ning pluraliteten vara lumpen och den. store! mannen. en farlig mMenniska, en dålig charlatan. ÖR OR 0 heter, som han redan: har. i Cm Majoritet och Minoritet. ANDRA ÅRTIKEEN. j En stor del af allmänheten skall utan tvifvel anse det ämne, som denna öfverskrift antyder,! likgiltigt och en lång afbandling deröfver föga värd uppmärksamhet; men den som vet huru mycket åsigterna i allmänhet bero på ett logiskt utredande af begreppen om vissa ords betydelse; skall äfven inse, hvarföre det kan löna mödan att uppehålla sig vid och ytteriigare återkomma till belysningar af de satser, som det parti, hvilket kallar sig liberalt, men hyser en stor rädsla för det radikala, derom framställer. Af denna anledning fortsätta vi den i förra veckan påbörjade granskningen af! en ,Insändares i, Aftonposten anmärkningar. Till de kärnargumenter, som Aftonposten framskjutit, i. likhet med: hvad faliet ofta varit med: de konservative, hörer äfven att upp-! repa det gamla, genom sia öfverdrift fördomsfulla lofqvädet öfver de stora männen. Ant: om nationerna behöfva dessa, hvilket ingen ! kan neka, så behöfva destore männen lika! mycket: nationerna, hvilka. tyckas för behofvet och stunden ur sitt eget sköte dana dessa män.! Hvilken mängd af utmärkta generaler under! förra fransyska republikens och kejsardömets tider, hvilka generaler skapades af omständig heterHa och den franska nationens, folkets snille! och kraft! Sannerligen, närhelst folken ej förmått: att ur sitt sköte framkalla de män, dem: de behöft, så hafva tiderna. varit onda och nationarna förderfvade. Den politiska minoriteten, hvilkens sakförare vinsändaren. i Aftönpesten verkligen synes vara, är af naturen så rädd för pluralitsten,. att: sedan denna minoritet i början med rent! mensklig glädje sett p uraliteten af en stor man ledas till något utmärkt godt och berömvärdt, ryggar den strax. derpå tillbaka för den glädjekänsla, hvaraf den. liksom öfverraskades i ett obevakadt ögonblick, finner vid ny pröfHärpå skall läsaren genast få se ett exempel hos sjelfva insändaren,. Ty sedan denne språkat åtskilligt om Kossuth och Ungrarne, tilllägger han helt oväntadt: Detta (att den store mannen leder pluraliteten) vär blott skerbart (21) och beror så mycket på en sofistisk konst hos dem, som leda allmänheten; de flesta menniskor äro oförmögna att tänka och ala i statssaken; dem som förstär at framställa sakerna för dem genom förstoringsgles eller ati liksom genom optisk illusion förminska eller förringa deras betydelse, kan of:a leda dem till det föresatta målet. Just derföre är bildning ochisynnerhet politisk bildning så vigtig för ett samfunds medlemmar; men (2?) derföre kunna ofta pluraliteter besluta öfver saker, som de icke ala förstå, utan att man derföre kan säga, att omröstningsresultatet är en måttstock på de voterandes bildning och upplysning.n . Läsaren torde finna, att om här icke, såsom vi angilvit, finnes rädsla för pluraliteter och store mån, så är det svårt att siga hvad här finnes i mening; och sarimanhang är det åtI minstone icke. Ingen vill väl bestrida, att en SH EE AA Hr rr 4 Å , a S b RB ee Ms 4 talangfull och vältalig ränksmidare kan föra pluraliteten bakom ljuset samt missleda dess omdöme och beslut. Men svårt är att begripa, för hvad ändamål ,insändaren här kommit in på denna diatrib. Kossuth anses ju af Aftomposten hafva gjort en stor gerning genom att elda sina landsmän att resa sig mot förräIderiet och öfvervåldet; i hvad straxt derpå säges, anspelas deremot derpå, att folketfär dupe loch den ,store mannen en listig sofist, som lanvänder folket såsom medel för sina ändamål Detta hänger ej bra tillsammans, men det får vara; vi gå nu till en annan sak. Om de kan inträffa, såsom ingen lärer neka, att förslagna sofister missleda folket, hvad är att göra Huru skall detta onda förekommas eller åt minstonpe minskas? Minne derigenom att stats författningen bidrager att qvarhålla pluralite ten i det politiska mörker, den dåsighet, son öfverklagas? Eller så, att genom en utvidgar rösträtt folket uppmuntras till intresse för de politiska och till insigt deri? Vi antaga de sednare. Eller kanske derigenom, att plurali I teten heröfvas all politisk rätt? Men då ä ju folket icke folk längre, och hvad som på längd skall göra ett sådant förhållande känn barast för de maktegande sjelfva, dessa förlor i och med folket sitt medel, sitt verktyg. T endast genom folket kan det vinnas, som d åstunda 3).Det kan ingenstädes böra sig p längd, att med våld disponera öfver folkets ar ) Det är bedröfligt, att den politiska minoriteter sinnesart skall vara sådan, att den icko vill tag de stora männen, till råd och exempel, sam deras ställning och syften så egna, att de ick heller med fördel kunna det. Eijest hade de a gifva akt på, att hvarje verkligt stor man deri genom varit stor och uträttat storverk, att ha ftl gjort ingenting i trots af folket, utan allt genol