Aftonbladet – 25 april 1850, sida 2

Collegium har vid beslutet, att för hela Läroverket välja en Rektor, fogat den reservation: dock må den valde hafva rättighet att detta förtroende sig afsäga. Det vill häraf synas, att man. väl beslutat välja en Rektor, men förbehållit sig rättigheten att faktiskt omintetgöra samraa beslut, ifall H. H. Eforus egde så liten takt, att han kunde gå in till Kong. Maj:t med förord för Collegii oformliga beslut, och om någon förnuftig menniska kunde tro, att Kongl. Maj:t skulle kunna sanktionera något dylikt. H.H. Eforus har ock derföre af Collegium äskat, att Collegium måtte förklara, huru det ville bete sig, ifall de valde afsade sig förtroendet; och fått, efter den 47 dennes hållet sammanträde, det snöpliga besked, att Collegium hänskjuter den frågan till H. H. Efori eget afgörande. Det torde blifva nödvändigt att härefter något lyfta på förlåten, för stt kunna underkasta åsigter och handlingar en offentlig granskning; ty herrar Lärare få väl hålla till godo, att den allmänhet, hvars barn de hafva att bilda, gerna vill veta hvad framgång läroverksreformen i verkligheten kan hafva att vänta härstädes, och ogerna ser sig bedragen medelst stora ord på papperet.n Vi förmoda att hr biskop Butsch nog vet att behandla saken så, att den väckta organisationsfrågan åtminstone ej behöfver vandra ända till konungen för att slutligen af regeringen sjelf bestämmas. Det synes väl å ena sidan svårt för en person, hvilken af andre blifvit vald till en sådan befattning som rektor, att tvingas mottaga och sköta den, äfven då han sjelf icke vill eller anser sig kunna uppfylla detta kall. Men, å andra sidan, om den principen stadgas att afsägelse tillåtes, kunde den händelse tänkas att det förenade undervisningsverket blefve helt och hållet utan rektor. — Praktiskt att tala, förekommer det måhända klokast, att ieke såsom gilven föreskrift i reglementet stadga, hvarken att den valde har rätt att afsöga sig, eller att han skall, äfven mot sin vilje, emottaga befattningen; således i detta fall reglementera intel. Följden häraf blefve, att om den kasus (förmodligen tillhörande sällsyntheterna) verkligen inträffade, att en skolman, som blifvit af sina kamrater utmärkt med det stora förtroendet att sättas till hela det gemensamma läroverkets rektor, icke vill motsvara ett så ädelt och vackert drag af kamratskap, utan undandrager sig, så må saken, för hvarje sådant fall särskildt, hänskjutas till eforen, som då eger att efter omständigheterra afgöra den, d. v. s. antaga eller vägra afsägelsen. Det slags godtycke, som bhärigenom. förlänades eforen, torde icke, vara farligare än många andra härmed analoga rättigheter, som han redan: har.