Aftonbladet – 24 april 1850, sida 3

Litteratur. — ChY. Naushanns arbete ölver Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet, har nwgi tysk Afversältning utkommit i Leipzig på bökhandlaren C B. Lorcks förlag. Den: tyska editionen är beledsagad med ett förord af professoren dokt. C. N. David, generalinspektör för Danska Fängelseväsendet. När hr Naumanns skrift sistl. sommar blef synlig i svenska bokhandeln, anmäldes den af Aftonbladet, och vi behöfva således icke nu upprepa det fördelaktiga omdöme som då deröfver fälldes, men kunna dock tillägga, att detta omdöme bekräftas af den danske rättslärde, som här med sitt förord rekommenderat arbetet hös utländningen. — Af hr K. A. Kindblads Handbok i Svenska Historien för ungdom och menige man, hafva 15, 16, 17 och 18:de häftena utkommit, och första delen dermed blifvit afslutad.. Denna sträcker sig till den gamla s. k. Upsalaättens utslocknande på svenska thronen, med Edmund Gammals död år 1061. De med häftena följande små plancherna föreställa uppbrännandet af gamla Upsala tempel af konung Inge d. ä., Erik den heliges halshuggning, -Folkungarnes (icke Folk-kungarnes såsom det stårspå epigrafen) afrättning ; samt könung Waldemars fängslande; de löpar således alla inpå efterföl: jande :perioders område, och ufigöra. följaktligen :anticiperade: vignetter. Förf. omtalar i början af dessa häften Ansgarii ankomst till norden, och christendomens första predikande här i landet. Man ser; att hr K:s politiska: tänkesätt, vägledda af historiens vittnesbörd, icke hindrähonom från att göra demokratien en billig rättvisa. Om Ansgarii första andragande hos konung Olof i Birka, berättar brK! sid. 281: Genom dyrbara skänker och sin alltid segrande vältalighet lyckades han (Ansgarius) då vinna konuvg Olofs bevågenhet, så att denna, som fann mycket välbehag för: den fromma ärkebiskopens milda och intagande väsen, låfvade att icke hindra hans förebafvande. Dock tillåde konungen: För några år sedan vorokristna präster här i landet, men de blefyo, utan konungens bud och vetskap, utdrifna af allmögen, därföre dristar jag ingalunda på eget bevåg stadfästa din begäran, förrän jag därom rådfrågat gudarna och hört allmogens. vilja. Dock vill jag på nästa ting tala för dit säk hos folket. Slutligen yttrade konungen: Här i landet råder:-den sed, att alla de ärenden. som allmänna äro, stå mera tillsallmogen, än till .konungenn. Detta yttrande är -ganska märkligt, såsom betecknande Ko: nungamaktens ställning till. folket. här i landet på den:tiden. .Ånnu var nämligen den gamla, odalr manna sjelfständigheten rådande, och; konungens välde föga stadgadt, utom hvad som rörde anförareskapet i krig. Med nämnda konung Olofs Yttrande öfverensståmmer noga hvad den gamle. författaren Adam af: Bremen två årbundraden -sedbare anför. Svenskarna, säger han,-hafva -konungarisaf: gammal ätt, men hvilkas makt berör! på folket: Hvad all. mogeh beslutar, stadfäster konungep; HDågön gång gifver ock folket, fest ogerna, efter för Konungens meniog. Hemma glådas de att vara lika; när degå i striden lyda de alla konungen. Rörande den så mycket omtvistade frågan, hvarest det Birka varit beläget, hvartillAnssarius anlände, fäller väl hr K. intet egentligt utslag; men man har dock anledning till den förmodan, att han biträder den förnuftigare meningen, som den yngre häfdkritiken velat