Aftonbladet – 24 april 1850, sida 3

hela aföristaverket med de, här och der förekommande omdömena öfver olika tänkande. Vi-anmärka ännu en gång: att hr Boströms anspråk icke äro knappt tillskurna. Deri torde enhvar instämma, som besinnar att hr B. uppställer satser, som råka i: strid med hela den bildade och upplysta allmänhetens i Sverige öfvertygelse och insigt, och söm äro så bizarra, att det, uti hvadroPiden, inledningsvis säger om dessa aforismer, genomlyseratt sjelfva prof. P. spårar extremMmetsdefterrättlighet. Icke heller finna dessa satser något stöd .utidändra vetenskapsmäns tankar och åsigter i rältsoch statslära. Sjelfva tyskarne hafva låtit jemka, med sig betydligt; och vi hafva redan af den skrifter, som vittna om rätt liberala åsigter rörande stat och samhälle. Guizot, hvars lärdom och talang:.de konservative ej draga i tvifvelsmål, och som de tvertom ofta åberopa såsom ett orakel; här likväl alldeles underkänt ståndsrepiesentationen, Om man kunde, tänka sig.att dessa åföl rismer i öfversättning blefve tillgängliga för kontinentens statsmän öch lärde, så skulle desså visserligen baxnas öfver att finna en filosof i norden hafva företagit sig att bevisa, att de fyra riksstånden i Sverige äro en verklig förnuftsfordran, sjelfva, idealformen för en nationalrepresentation. Deras nyfikenhet skulle säkert hos dem väcka den önskan, att någongång, genom det mellan universiteten öfliga utbytet af kataloger öfver Cives Aeadmici,, lära känna namnet på den man, som förstår att så rucka det politiska tidsuret, att det ej blott går efter, utan att till och med visaren rent af går baklänges. Dessa aforismer skola visserligen knappt vinna någons bifall, deras verkan. kan. visserligen ej blifva ond, ty den blir helt säkert ingen; men man: kan dock icke afhålla sig från erinringen af den omständighet, att Pr. B. länge varit samt fortfarande är den akademiska ungdomens lärare uti rättsoch statslära, samt att han fordom varit använd såsorh thronföljarens in formatör; och man kan; ej utan bekymmer tänka: sig fråmtiden;.om det är anledning befaray att sådana satser; som innefattas i närvarande aforismer, blifvit ingjutna i den unga furstens själ.