Aftonbladet – 24 april 1850, sida 3

skräckt öfver sin egen djerfhet, att han icke vågade sep henne. Ännu höll han hennes hand i. sin. Marie teg; äfve Rolf förmådde icke tala. Släpp min handx, sade flickan, sedan hon några ögor blick suttit tyst och förlägen, hvarunder hon tydligt känd hans allt djerfvare blifvande handtryckning; eljest ka jag icke arbeta och jag måste i morgon ha mönstret färdigt Marie! sade Rolf med bedjande ton, medan han all fastare omslöt den dyra panten, liksom ville han behåll handen till evig tid. Flickan darrade, då hon såg att machinarbetaren ble allt häftigare. Låt mig behålla denna hand för i dag, för alltid bad han ömt och innerligt. Marie svarade icke, utan drog sakta sin hand ur han ehuru med ansträngning. Sorgsen såg han sig beröfvad sin skatt; han talade ick mer och på hans ansigte kämpade en stor outsäglig smärt: Derefter reste han sig från sin stol och tog god natt s flickan, försagd och förlägen, såsom omm han hade begåt ett fruktansvärdt brott emot henne. Hon besvarade a! skedshelsningen och lyste honom utför trappåh. Då Ro kommit ned i den mörka förstugan, vågade han ännu e gång blicka upp till henne. Hennes gestalt syntes liksor svälfvande der uppe, hennes hufvud var omstråladt a lampskenet såsom af en gloria. Hon är en engell mumlade arbetaren rörd och skyn dade ut på den mörka gatan. Bakom bonom smög obe märkt en mörk skugga. Det var pietisten, som reda samma deg ville tillfredsställa sin hämnd. KOMMUNISTERNA. Rolf var med sina tankar ännu hos Marie, under de att ban mekaniskt tog vägen till Klosterstrasse. Der för samlade sig arbetare, liksom han, män, hvilka om dager svängt hammare och yxa. I den rymliga lokalen tillbragtt de sin afton. Under de sednaste åren hade en märkvärdig förändrin; föregått bland arbetarne. Den tilltagande befolkningen