Aftonbladet – 20 april 1850, sida 3

med öfverdrifven, ehuru verklig hjertlighet. Ofta lät fru Werner förstå, att hon utan denna dotter för länge sedan skulle hafva dragit sig tillbaka i lugnet och upphört med sin befattning, för att lefva sorglöst af sina räntor. Hvad slags yrke fru Werner hade skole vi snart få se. Att hennes befattning var förenad med faror bevisade den omständigheten, att fru Werner ofta såg sig invecklad i rättegångar. Vare sig af försigtighet och slughet, elier af verklig oskuld, hittills hade hon alltid blifvit frikänd af domstolarne och, med undantag af en undersökningsarrest på trenne månader, fanns ingen fläck på fru Werners borgerliga rykte. Tvertom hade dessa rättegångar bidragit dertill att hela grannskapet beundrade henne såsom en ytterst klok och erfaren fru, och i rättegångssaker heldre vände sig till henne, än till lärda advokater, för att söka råd. Afven talade man om många högre protektioner, som fru Werner åtnjöt. Stor bekantskap bland bögre embetsmän af alla klasser och förnämligast bland en del af aristokratien, var obestridlig. Fru Werner var ofta djupt invigd i högre personers, såväl fruars som männers hemligheter. Det var just den tiden då fru Werner mottog sina affärsvänner. Denna timma plägade Louise, hennes dotter, i sin serskilda kammare af en ung artist emottaga undervisning på fortepiano. Tvenne knackningar på dörren tillkännagåfvo ett bekant besök. En men, som under den bruna paletoen dolde ett litet paket, hvilket ban icke framtog förr än kammardörren blifvit stängd, icträdde i rummet med en försigligt spejande bliek. Hans helsning var kort, men ödmjuk, och ehuru hela hans bållning var rask ochdjer, tycktes han dock visa en slags förlägenhet för frun. Hvad bar du, Friedel?, frågade fru Werner, sedan hon med välvillig protektorsmin besvarat hans helsning. Gammalt silfver. Du kan då. icke sluta med dina streck. Kaoappast entledigad från hotellet börjar du redan åter arbeta. ,Tyst! bad mannen med bestört min. Egentligen befattar jag mig icke-mera med sådana affärer, emedan de äro förenade med allt för stor risk, men af vänskap, ren vänskap för dig, vill jag än en gåDg besluta mig dertill. (Forts. följer.)