Aftonbladet – 20 april 1850, sida 3

sant!, utropade den lille bankiren, springande upp frå stolen och slående på sin ficka. Om ni icke bar så hs jag. Men ni har hvad jag icke äger. Ni äger telegra ferna, hvilka med sina träarmar vinka eder till i lufte: hvad som passerar i verlden. Ni äger de diplomatisk hemligheterna tjugufyra timmar förr än börsen och detär nog. Herr Hirsch, ni tror då väl icke, framstammade le sationssekreteraren, att jag... hemligheter, som... rör tjensten . . . Åh, kära baron! Hemligheter, som röra tjensten Iror ni icke att de franska ministrarne spekulera, likavi som våra? Jag säger er: det är en dåre, som sitter vi ett rågadt fat och icke äter med. Mitt förslag är god Tänk på saken. Natten kan gifva goda råd. Det brådska icke. Vi kunna ju en annan gång tala om saken. Hu tycker ni? Ni förstår att understödja er proposition med så myc ken vältalighet, sade legationssekreteraren, hvilken snar insåg hvilka fördelar som erbjödos honom. Lätt kund ag besluta mig, om jag kunde räkna på eder tystlåtenhe eder diseretion., ,Jag gifver eder initt hedersord, att intet ord ska komma öfver mina läppar. Förstår ni, jag bestämmer e viss summa för affären; vinsten dela vi. Jag skall aflägg räkenskap för eder. Handel och köpenskap är icke vär skap. Således sagdt och gjordt. Gif mig er hand. Tvekande lade baronen sina fingerspetsar i bankirer hand. Han hade ännu en återstod af hederskänsla attbe kämpa. Herr kompanjon,, sade bankiren bugande och tog e! ter hatten, jag rekommenderar mig. Om ni har tid, s besök mig och frukostera hos mig. Jag bjuder på lite ostron, litet champagne och kaviar, sådant som huset för mår. Karl bugade sig kallt. Bankirens familjära ton tyck tes icke behaga honoro. Di han såg sig ensam, funderad han några ögonbliek. Han bade fått utsigt atticke läng behöfva kämpa med bekymmer och brist, och deita va nog att efter något betänkanäc göra honom nöjd och gl: dare stämd. Endast förhållandet med Marie tycktes orc honom. För att äfven göra ett slut på denna sak, beg: