Aftonbladet – 18 april 1850, sida 2

Om religionsförföljelsen mot Baptisten Nilsson, Öfver detta mål lästes i Bore för sistlidne Söndag en ganska väl genomförd artikel, hvars författare gjort sig mödan ätt med en mängd ildre förfaltningar ådagalägga, det hela åtalet mot Nilsson är opåkalladt eller åtminstone för idigt. Vi anse ett utdrag ur denna artikel förtjena läsas af den största möjliga publik, och meddela derföre här ett sådant: Kongl. förordvingen af år 14687 rörande rättegångsordningen i Domkapitlen stadgar uti 14 : kommer något vigligt ärende före, som angår religionen och gudstjensten, så gifves det oss tillkänna, då vi vilja straxt förordna hvad sakens beskaffenhet fordrar. Det synes som Götheborgs domkapitel icke iakttagit detta vigtiga bud. Väl säges att målet blifvit anmäldt hos justitiekan sleren, men detta är icke det samma som att anmäla det hos konungen. Vidare är genom Korgl. författningen af den 20 Mars 1735 4 stadgadt, ait en vilsefarande då först får ställas för verldslig rätt, när han förkastar all lärdom och undervisning, och konsistorium finner hans räddning och upprättelse ej kunna åstadkommas; härvid företer sig, att Nilson klagar deröfver, att presterskapet icke bemödat sig att upplysa henom och vederlägga hans satser, utan endast hotat kenom med straff. Det första vilkoret synes således icke vara till behörig grad uppfyldt. Det sednare, eller att konsistorium skall förklara hans räddning och upprättelse ej kunna åstadkommas, innan rättegång företages, vilja vi ej tro att ett så rättskaffens och kristligt sinnadt konsistorium som Götheborgs förbisett. Brefvet af den 2 Moj 4751 förklarar, alt lärarnes egen vaksamhet, uppbyggliga lärdom och goda efterdöme är näst den högsta Gudens nådiga försyn ett af de säkraste medlen att förekomma och förqväfva villfarelser i religionen, samt vidmakthålla vår evangeliska lära. Endast i det fall att en vilsefarande Yck allenast ej vill låta sig rätta, sedan han me öm omsorg, kärlek, saktmodigbet samt trogen un dervisning blifvit behandlad, utan äfven åstad kommer tvedrägt, buller och andra skadliga på följder, skall med en sådan orolig och skadli; lem förfaras efter religionsstadgarne. Härpå äl fästadt tillräckligt afseende, då det synes vara åda galagdt, att Nilsons förhållande alltid under han villfarelsetid varit fromt och stilla, ech att han vä undervisat några personer om baptisternas lära, mer ingalunda är det bevisadt, att han öfvertalt dem at öfvergå dertill, utan att äfven de gjort det af fr öfvertygelse Det finnes således tillräcklig latitud för konsisto ra a a rar nr rn rr or ara, ra rr rn Ce