Aftonbladet – 18 april 1850, sida 2

Teater. På Kongl. teatern uppfördes i går för första gången Grefve Herrman von Schaumburg, dram i 5 akter af Alexandre Dumas. När förf. för ett par och tjugo år sedan började sin dramatiska verksamhet föregick en revolution i franska dramatiken; det var efter läsningen af hans nyromantiska dram Henrik III Tegner yttrade, att den liknade mindre en dram än ett slagtarhus. Förf. har under loppet af tjugo år sett fyratio af sina skådespel så öfver tiljorna; han betraktar lifvet från en annan sida af horisonten nu, än förr, säger han. Hvad som är vigtigare för en teaterförfattare: han har undersökt djupet af denna afgrund som kallas publikens nycker och funnit att som folket vissa tider är lugnt som den spegelklara ytan af en insjö och andra tider åter stormigt som en ocean, bör den röst som talar till detta folk icke alltid vara densamma, utan hafva en tonart för lugnet, en annan för stormen. Mr Dumas menar att folket 1848 hade kommit till en lugnets tid. Han satte sig derför att skrifva en, som han ansåg, efter tiden passad dram — en ,enkel dram, en dram utan slagtarhusscener, en dram, hvari en qvinnas dygd och en mans hängifvenhet skulle framkalla publikens rörelse och tårar. Man säger att Grefve Herrman von Schaumburg väckt stort bifall på franska scenen. Måhända var det derföre att Pariserfolket i sistl. November var så lugnt, som förf. säger; måhända också derföre att denna publik ändtligen hade ledsnat vid de många sceniska ohyggligheterna, skränen utan motiv, passionern3 utan hejd... I Grefve Herrman förekommer icke någon blodtörst, der drickes i stället mycket vatten; endast att sista glaset är uppblandadt med litet gift. Det skall nu bli intressant att erfara huruvida den svenska teaterbesökande publiken är i samma slags lugna sinnesstämning som förf. förutsatte hos den franska för att den skulle kunna rätt njuta af hans arbete, eller om icke vår allmänhet tar saken lugnt på sit sätt, såsom man väl kan ha anledning frukta, vid tankan på den sympati för det äfventyr: liga, upprörande och stormande, som tillkännagifvit sig genom det exempellösa bifall Klostret Castro fått röna — ett skådespel, det Mindre Teaterns snillrike styresman nästan tvekade att uppföra, såsom, efter hvad han skall hafva ansett, i konstvärde närmast jemförlig! med — Den blodiga Nunnan. Vi torde återkomma till Grefve Herrman och inskränka oss derföre denna gången att nämna det han är genomträngd af nobla passioner oct talar ett vackert språk. Flera scener äro verk: ligen genialiska. Stycket utfördes i går på ett särdeles för. tjens:fullt sätt och applåderades mycket. Der kungliga familjen öfvervar representationen. vetm— 01