Aftonbladet – 9 april 1850, sida 2

inom det konservativa lägret. Det torde vara hög tid att besinna huru maktpåliggande det är, om man vill målet, att icke kasta ifrån sig det för handen varande enda medlet till dess ernående. Att Tidsartikeln, i afseende på den tiksvigtiga frågan, tillägger Aftonbladet så mycken makt, synes icke heller vara utan sin stora betydelse. På publicisterna hvilar i denna stund ett tungt arsvar. Må de väl betänka det, och må hvar och en, scm förer liberalismens sköld, noga taga sig till vara, att ban icke, med mer eller mindre berådt mod, går konservatismens ärenden! Stockholm d. 8 April 4850. C. H. Anckarsvärd. Redaktionen dear visserligen helt och hållet grefve Anckarsvärds mening att den artikel i Tiden, hvarpå grefvens skrift alluderar, är så kostlig, att den förtjenar komma till en större publik. Det kan i synnerhet icke skada att se hureu den delen af pressen, som högljuddast ropar om tryckfrihetens missbruk, ingalunda har några betänkligheter, när den finner för sina ändamål beqvämligt att uppduka rykten om hvad som passerat eller icke passerat äfven inom en enskild mans hus och vwid dess bord — en frihet, som åtminstone Åfionbladet hittills aldrig tagit sig; och detta kan vid tillfälle blifva godt att minnas. Men då hr gref-en icke ansett nödigt bifoga några anmärkningar, skole vi i förbigående suppleera med ett par sådana efter artikelns meddelande, hvilken lyder som följer: Fashionable News från den politiska verlden. Nyss före Påsken gaf grefve Anckarsvärd en diner åt de Grå, Svarta och Röda.: Bland utmärkta gäster såg man (vi nämna dem i alfabetisk ordning, för att ej hos någon såra jemnlikhetens och broderlighetens fiza känsla): Regementspastor Almquist, Kryddkrämaren Brinck, Kongl. sekreteraren Dalman, Örfverstelöjtnanten Gustaf Hjerta, Boktryckaren Lars Hjerta, Expeditionssekreteraren Richert, Grosshandlaren Schartau, Kepten Stjerpsvärd. Kapten Nils Westfält, o. s. v. Kozrgl. sekreteraren J. P. Theorell skal! bafva varit bjuder, hvarigenom ofrälse reformatörer hade blifvit jemnlikt representerade med de frätse. Men han skall hafva ursakat sig, emedan han fann sällskapet vara alltför ungdomligt och ostadigt sinnadt för en man af fasta tänkesätt. Det har hittills väl icke vari: brukligt att bland Fashionable News upptaga hvilka, som vägrat komma på kalas. Men vi förutse att det med tiden går dertill, och hafve derföre desto heldre skyndat att införa denna reform, som vi ej vilje stå tillbaka i stigande, och som en värd bör, lika med andra menniskor, bedömas efier sina afsigter, och icke efter sin framgång. Imedlertid bedia vi på förhand om öfverseende, i hände!so någon afföregåsrde uppgifter skulle vara felaktig, emedan vi hvsrken sett bjudningslistan eller haft den äran vara me på fåten. Vår berättelse grundar sig följaktligen, likasom dessa nyheters inhemske uppfinnare skall vid åtskilliga tillfällen hafva gjort, på andras utsago. Men till saken. Hvad var nu värdens afsigter och huru lyckades han? Jo, ehuru han sjelf är en parvenu ibland de grå, så skall han hafva. vare sig af inneboende okufveligt mouvement, eller af andras, möjligen vissa statsråds fåranledande. hafva tagit på lönlös, till och med kostnad vållande entreprenad, att genomdrifva de förstnämndes hvilande representationsförslag. Det har dock sina svårigheter. För att undanrödja dessa var middagen tillställd, och alltså af politisk åsyftning. De grå tro sig nemligen behöfva Aftonbladets bistånd, samt fred mellan detta och representationsförslagets edsvurne trotjenare Aftonposten. Att slå två politiska flugor i en smäll var alliså meningen med kalaset, och det af följande anledningar: På Riddarhuset äro de konservative segast. Mot dem vill grefven derföre uppträda sjelf, med herrar Hallenborg, Dalman och Stjernsvärd till adjutanter. Den förste skall draga med sig den rika landtadeln, särdeles den skånska, om hvilken man eljest misströstar, sedan angreppen på eganderätten till jord blifvit fruktansvärda i Danmark, efter de Imänna valens införande i dess representation. Hr Dalman skall kasta de doktrinära öfverända med sia lärdom och fånga de civila embetsmännen med sin juridiska klyftighet. Herr Stjernsvärd skall med sitt manhaftiga utseende och sin sterka kropp imponera på de unga officerarne. De gamla tager grefven på sin egen del. Om lyckan är god, så torde förslaget kom ma under pröfning när landtadeln är som bäst hemma hos de sina och jular eller när den rent af rest sin väg, sedan bänkmansval och utskottssättning äro väl förbi. Vågar någon embetsman, som har det ringaste på sin räkning, att mucka, så säger hr Dalman: minnes ej tit. hvilket öde jag beredde grefve Horn? Understår sig någon, som är alldeles oförvillig, att göra motstånd, så erinrar hr Dalman om friherre Nils Palmstjernas entledigande. — Men utgången kan ändock vara oviss, om de grå ej kunna påräkna bistånd af dem, som ingen bestämd mening hafva, eller af de teckenförbidande neutrer, hvilka äfven finnas på riddarhuset. Till deras fängslande behöfves Aftonbladet; ty ingen har så godt väderkorn, som dess förläggare, till att uppspana hvart vinden skall vända sig. Neutrerne hafva den ambitionen, att hålla med den som rår, att aldrig vara bland de öfvervunna. Tro de att förslaget faller, så öfvergifva de det, för att ej anses nog dumma till att ej veta det förut och onödigtvis kasta bort sina röster på den som är till döden lagd. På Aftonbladets förutseende förlita de sig i tysthet och rätta sig derefter, dock utan att för någon del vilja låta sådant påskina. Kan man sålunda besegra adeins motstånd, så hoppas man att Presterna skola gifva efter af bara förskräckelse. Men det är icke heller säkert, ty om både Aftonbladet, Söndagsbladet, Folkets Röst, Reform och Friskytten förblifva vrånga mot det hvilande förslaget, så kan intet upplopp till dess genomdrifvanda påräknas. Erkebiskopen eger dessutom stort inflytande på sitt stånd, och har redan visat, att han ej gifver efter för hotande folkhopar. Men går Aftonbladet öfver på förslagets sida, så torde den förledande talaren från Lund äfven förorda det, och han drager många, särdeles oerfarna nykomlingar, med sig. terkommer hr Petrå i borgareståndet vid nästa riksdag, han, som så bestämdt uttalade sig emot