Aftonbladet – 6 april 1850, sida 2

hr Löthman, å ena sidan, och ägarne af den så kallade Kungsholms tekniska fabrik, å den andra. Detta mål är ett af de märkvärdigaste, som på lång tid förekommit, derutinnan, att det visar till hvilken grad af ocförskämdhet anspråk kunna drifvas, och tillika på det mest tvetydiga sätt ådagalägger nödvändigheten, att få den nuvarande författningen om patenter upphäfd eller väsendtligen förändrad, såvida icke listen och egennyttan deruti skola finna en anledning att lägga en snara emot andras eganderätt. Såsom allmänt är bekant, bjuder grundlagen, att inga monopolier, hvarken för kronan eller enskilda må äga rum, och 16 8 Regeringsformen förbinder konungen att ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet eller egendom. Då nu patentförfattningen, som meddelar uteslutande rätt för begagnandet på vissa år af nya eller utrikes ifrån införda uppfinningar, är af konungen utfirdad, så är klart, att tydningen deraf icke i något fall må kunna sträckas derhän, att andra genom ett meddeladt patent må kunna beröfvas en redan före patentets tillvaro utöfvad näring, Lelst då kommerskollegii befattning med patenters utdelande endast är eit slags registreringsåtgärd, enär bemälde kollegium omöjligt kan känna, och således ej heller tiliförbindas att på förhand pröfva, huruvida en anmäld uppfinning redan förut kan vara utöfvad, och det icke blott strider emot sunda förnuftet, utan äfven skulle vara en himmelskriande orättvisa att fordra, det hvarje industriidkare i hela landet skulle vara förbunden, att dagligen hålla utkik derpå, att icke någon industririddare må genom ett uttaget patent på dess tillverkningsmetod efter sex månader kunna göra anspråk på att förbjuda den äldre näringens fortsättande och dertill på köpet på hela beloppet af de efter tiden för patentets uttagande åstadkomna produkternes värde. Förutsättningen af motsatsen skulle helt enkelt i afsee::de på näringars utöfvande kunna förvandla oss till ett samhälle af vargar och björnar, der roflystnad och skamlöshet för de flesta ifrågakommande fall skulle få öfverhanden. Emellertid är nu just ungefär en sådan fråga på tapeten, i anledning deraf att hr Löthman, som uttagit ett patent på blyhvittstillverkning, i sin ansökning eller beskrifning begagnat en ordställning, som skulle göra honom till monopolist på alla möjliga eiler hitiills kända sätt att tillverka blyhvitt, äfven de som finnas i Berzelii och alla andra kemiska läroböcker uppgifna och sedan femtio år kuznat af hvem isom helst eftergöras, samt, sedan detta patent vunnit laga kraft, stämt professor Wilander, såsom föreståndare för Kungsholms fabrik, hvilken här i hufvudstaden tillverkat blyhvitt redan i många år, med anspråk på att kunna helt och hållet nedslå samma fabrik oeh dertill åtkomma hela beloppet af den efter tiden för patentets kungörande tillverkade blyhvittens värde. Vi hafve trott det vara af ett icke obetydligt intresse, att allmänheten får läsa det väsendtliga af handlingarne i detta mål, eller åtminstone så mycket som kan lemna en tydlig kännedom om sakens egentliga beskaffenhet, och af sådan anledning meddeles här några af Rådhusrättens protokoller, hvilkas innehåll skall finnas rätt märkligt, isynnerhet ett deri intaget bref från hr Löthman till hr Wilander, hvaraf man kan se huru långt den förres anspråk sträcka sig. Dessa handlingar lyda i transsumt sålunda: Utdrag af Protokollet, hållet hos Stock holms stads Rådstufvurätt följande dagar år 1850. Den 21 Januari. S. D. Till derna dag hede bandlanden Carl Reinhold Lötihmar utverkat stämning uppå hr prefessorn N. A. Wilander, med påståenden innefattade uti ett memorial af detta innehåll: Till Stockholms välloflige Rådstufvurätt! Den 20 Februari 4349 erhöll jag af kongl. kommersekollegium patent å ett af mig uppgifvet sätt att bereda blyhvitt. EI enlighet med derom gifna föreskrifter införde jag petentet uti Postoch Inrikes Tidningar trenne gånger och något klander å det mig beviljade patentet har ieke inom laga tid egt rum, hvadan detsamma är laga kraftvunnet. Till följe häraf anser jag mig ega i afseende å samma patent, att tillgodonjuta den rätt, som första s af Kongl. patentförordningen bestämmer, det vill säga jag eger, med andras uteslutande, tillverka blyhvitt på det sätt, hvarå patentet lyder. Som jag dock erhållit kunskap derom, att hr professor N. A. Wilander någon tid tillverkat och änru fortfar, uti en å Kungsholmen belägen fabrik, att tillverka blyhvitt på det patenterade tillverkningssättet, så fär jeg härmed ödmjukeligen anhålla cm laga kallelse cch stämning å bemälde hr professor, med påstående: 4:0 Att herr professoren måtte åläggas de böter, som patentförordningen för ett dylikt herr professorns förfarande bestämmer; 2:0 Att herr professorn förpligtas att till mig utgifva den ersättning, som 47 8 af Kongl. patentförordningen bestämmer, hvilken jag förbehåller mig att få, vid målets förekommande hos rådhusrätten, luppgifva och styrka; 3:0 Att herr professorn ersätter mig rättegångsI kostnaden. Stockholm den 44 Januari 4850. Carl Reinhold Lötbman, handlande. Då detta mål till handläggnivg påropades, inställde sig parterna personligen, af hvilka käranden, till vidare utveckling af sin talan i målet. irlemnade, dets ett af Kongl. Maj:ts och Rikets komrmersekollegiun den 20 Februari sistlidet år utfärdad: patentbret:or käranden, hvaraf inbemtades att denne, med uti ofa PP oo Lo undan Pga PA