Aftonbladet – 3 april 1850, sida 2

rotevacanceafgift svarande belopp, antagas till omkring 28,000 banko. år i Till bestridande af en så betydlig årlig utbetalning saknar dock postkassan all med någon säkerhet påräknelig tillgång, ty om den också skulle hafva något öfverskott att påräkna af det påräknade bidraget till statsverket, så kam man dock förutse, att att ett sådant öfverskott behöfs för postverkets egen räkning, enär 4:0 Den personella ersättningsstat åt nuvarande innehsfvare af en del posttjenster, som enligt den af Kongl. Maj:t nyligen stadfästade lönereglering, skall utgå, under flera år kommer att belasta postverket; 2:0 Flera nya postlinier, postkontor och postiljonsbeskickningar dels redan äro begärda, dels ytterligare äro af verkligt behof påkallade, men hittil!s ej kunnat i anseende till bristande medel inrättas; 2:0 Postverkets ångfartyg årligen måste underhållas och ofta repareras, samt nya sådana framdeles måste anskaffas, då de gamla blifvit förnötta, m. m. Embetet vågar derföre ej tillstyrka den önskade förändringen, med mindre Rikets Ständer vid en kommande riksdag dertill anslå de erforderliga medlen. Ett sådant anslag torde, i likhet med hvad i och för den ökade postskjutslegan egde rum, lämpligast böra anvisas på Rikets Ständers riksgäldskontor, att af öfverpostdirektörs-embetet emot redovisningsskyldighet lyftas till det belopp, hvarmed postföringskostnaden till följd af postskjutsens utgörande genom gästgifveriskjuts, eller i fall sådant skulle anbefallas, genom ackord, kan för året öfverstiga hvad den nu belöper sig till. Hvad angår, att postföringen numera medför en tunga, vida öfverstigande den, som vid hemmanens anslående till postskjutsen togs i beräkning, yttrar embetet, att det obestridligt sig så förhåller. Blott på de s2dnaste 45 åren har nemligen, enligt lemnade officiella uppgifter, brefvens antal vid samtlige postkontoren ökat sig från 92,673,003 st. till 3,699,353 st., hvaribland fribrefvens antal. tillvuxit från 4843, då särskild anteckning för dem första gången gjordes, till 4848 ifrån 357,526 st. till 396,102 st. Vigten af dessa fribref uppgår endast för Stockholms postkontor för ett år till 3,146,346 lod eller omkring 243 skeppund, och hafva deribland bref funnits; som uppgått till den betydliga vigten af 600 od. Tidningar och tryckta skrifter befordras för närvarande ifrån samma postkontor till en vigt för hvarje vecka af 7 skepp. 8 lisp. 87, skålp., eller för året af 375 skepp. 8 lisp. och ankomma dylika från landsorten till en vigt för hvarje vecka af 19 lisp. eller för året af 49 skepp. 8 lisp. En följd häraf är, att de med ordinarie posterna, således med posthemmansskjuts, befordrade postväskor numera uppgått till en: sådan tyngd, att de endast med tillhjelp af 5 å 5 starka karlar kunna ur härvarande postkontor uttransporteras. Att posternas tyngd med hvarje år kommer att än ytterligare tillvexa är ej blott att förmoda, till följd af en stigande folkmängd och industri och det behof af en tätare inbördes kommunikation, som derutaf förorsakas, utan kan detta äfven till siffran styrkas, enär den inrikes brefvexlingen för hvarje af de sednare 3 åren öfverstigit den under det föregående året med portobelopp af circa 15,900 rår bko, hvarjemte tidningarnes antal och vigt alltjemt ökar sig och förläggare af böcker allt mer och mer begagna sig af den dem lemnade förmån, att, då böckerna utgifvas häftesvis och i nummerföljd, få dem endast mot erläggande af den obetydliga stämpelafgiften med posterna kringspridda i landet. — Slutligen hafva postiljonsbeskickningarne, som för en ej lång tid tillbaka endast användes på några få af de vigtigaste postlinierna, till följd af ofta inträffande poströfverier måst utsträckas till en stor del poster, som förut endast beledsagades af postbönder, och har äfven derigenom en ny tunga.lagts på desamma, utan att de enligt kontrakt varit berättigade till någon ersättning derför. Det för posternas befordran erforderliga hästantal har till följd af allt detta måst förökas, 8å att för de större posterna från Stockholm numera trenne hästar utgå och i landsorterna oftast tvenne, i stället för en, som förr var tillräcklig, och sora på många ställen flera poster möta hvarandra på samma dag, blir deraf en gifven följd, att postbönderna antingen sjelfve måste hälla ett större antal hästar, än som med deras hemmans bestånd är förenligt, eller ock att de måste lega sådena af kringboende, då post bönderna, enligt hvad med skäl öfverklagats, ej sällan se sig nödsakade att för de legde hästarne erlägga en högre lega än den de sjelfva af postverket erhålla. Att ett drygare onus numera af dem utgöres, äv det som ifrån början ansågs svara emot de befrielser, som blifvit dem såsom vederleg för postskjutsen tillerkände, synes häraf vara lika klart, som det är säkert, att detta ornus förr eller sednare på ett eller annat sätt måste lyftas från deras skuldror, om de ej sjelfva slutligen skola gå under. Hvad dernäst beträffar frågan, huruvida den föreslagna öfverflyttningen af postskjutsen ifrån posthemmanen till gästgifveriskjuts eller ackord, kan anses blifva för Postverket i allmänhet gagnelig eller skadlig, anförer Embetet åtskilligt, som anses tala för en sådan öfverflyttning, såsom: posthemmanens ofta aflägsna belägenhet från vägen, hvaremot afståndet mellan gästgifvaregårdarne i allmänhet är kortare och jemnare fördeladt än emellan posthemmanen, gästgifvares och skjutsentreprenörers större lätthet än postbönderne att åtaga sig emot billig ersättning hålla lämpliga åkdon till postens forslande, enligt med en af postverket fastställd modell; samt att när postföringen öfvertages af de gästgifvareskjutsskyldige, bortfaller det hinder wiot paketers försändande med de vanliga posterne, som nu förefinnes deruti att detta anses strida mot postböndernas rätt. Emot öfverflyttningen talar: att nödig skjuts för så väl de ordinarie som synnerligast extraposterne alltid och genast skall vara vid postgårdarne att tillgå, men att detta ej alltid kan vid gästgifvaregårdarne vara fallet, enär de skjutsskyldige icke äro ålagda att vänta längre än 4 timmar på, till viss tid tingad skjuts, och enär, vid extrapostens ankomst till gästgifvaregård, det hästantal, som derstädes skall vid anfordran tillhandahållas, kan vara utgånget, till följd hvaraf ej blott uppehåll i postens jemna gång kan förorsakas, utan äfven väntningspenningar till betydligt belopp komma att af postverket utbetalas, hvartill postbönderne nu ej äro berättigade; att enär postbönderne genom deras beställningsbref äro förpligtade, att sjelfve eller genom fullRE ne vg kg PT AT a bn DE TS Er FR KL Rn ETS andras förmån, enär han icke, fastän han, soml