Aftonbladet – 3 april 1850, sida 2

sammans. Hon ville icke att den man, hvars namn hon bar och som länge nog gällt för en bedragare, skulle såsom sådan ligga i sin graf, då hon vore i stånd att genom en handling af rättvisa försona hans minne, och hon ville icke ensam vara i besittning af en förmögenhet, som med rätta tillhörde flera andra och den hon trodde aldrig skulle bringa henne någon välsignelse då den ärfts efter en ända in i dödsstunden lättsinnig man, som öfver sig samlat tårar och förbannelser. Men på det sättet får du ju ingenting qvarx, menade Wenner. . Ah jon, svarade hen; mjag får dock säkerligen behålla min fars sjelfförvärfda förmögenhet, de 100,000 dalerna. Mer behöfva icke Adolf och jag för att sätta bo och komma oss i ordning, när han en gång återvänder.n Doktor Wenner var visserligen en rättskaffens man, men han tvekade dock om han skulle göra den alltför samvetsgranna, i hans tycke något öfverspända unga flickan till viljes, och ämnade just att i detta för en förmyndare något qvistiga fall rådföra sig med en skicklig lagkarl, då ännu en oförmodad händelse inträffade, som gjorde Henriette B... till en af de rikaste arftagerskor i Sverige och förmyndaren således med glädje lät henne följa sitt ädla bjertas böjelse. På börsen spred sig en dag, och derifrån som en löpeld genom hela staden, att den svåra rike grosshandlaren Thun var död. Nu, sedan Henriette blifvit af sin far, grefve B... offentligen erkänd såsom hans och hans aflidna makas dotter, visste ock hela verlden att hor var Thuns dotterdotter, och man hade frår den stunden funderat om hon skulle få ärfva honom, hvilket icke var så säkert, emedan han sjelf förvärfvat större delen af sin förmögen. het, den han således kunde efter behag disponera och troligen äfven hade disponerat till