Aftonbladet – 30 mars 1850, sida 2

äraf uppstodo stormiga debatter, som dock lutade dermed att församlingen förklarade del ramlagde lagförslagen böra skyndsamligen taas i öfvervägande.n ; Fondernas ställning den 20 Mars var föl-l ande: Femprocents 91,75; treprocents 56,60; banens aktier 2220; nordbanans 432,50. Femprocents föllo den 21:e till 90,85; treproents till 55,90. BELGIEN. Representantkammaren hade begynt granskingen af den med Ryssland afslutade handelsraktaten, hvilkens antagande kommitteen enälligt tillstyrkt. Den synes vara af vigt, både politiskt och kommercielt afseende, ty Ryssand har förut visat sig obenäget att ingå i fhandling med den nya belgiska staten, såsom ippkommen genom en revolution, ehuru det väl biträdde Londoner-konferens-protokollerna, ngående ordnandet af de belgisk-holländska lifferenserna. Traktaten afser upphäfvandet f differentialtullarne för belgiska skepp i ryska hamnar, som äro så högst betydliga. Detta lifferential-tullkrig mellan Belgien och Ryssond har haft till följd, att af 370 fartyg, som medeltal årligen gå emellan begge rikena, enlast 5 varit belgiska och 20 ryska; alla de ndra hafva varit af andra nationers fartyg. ifven gynnar traktaten belgiska köpmän att edsätta sig i Ryssland. NEDERLÄNDERNA. I ,Amsterdams Courant berättas, att prinessan Louises förlofning med kronprinsen af Sverige skall i Haag firas i Maj månad, men örmälningen ske i Sverige. Prins Fredrik af Vederländerna med sin familj kommer att besifva sig till Sverige och der tillbringa hela ommaren. STORBRITANNIEN. På de sednare åren har man mer och mer örjat misströsta om nyttan af krysstågen vid Afrikas vestra och östra kuster, till förhinlrande af slafhandeln. Flera förslager hafva härigenom föranledts, att alldeles upphöra med lenna bevakning och alla dermed förenade uppoffringar af manskap och mynt. I år var let mr Wood, som i parlamentet väckt moion härom; men den 19 Mars förkastade unlerhuset hans förslag, med 232 röster emot 154. Lordmayorn i London hade inbjudit prins Albert och lordmayorerna eller de högsta stadsembetsmännen i ej mindre än 131 bland Engands, Skottlands, Ir ands och Jerseys förnämsta städer, till en stor middag den 21 Mars, anledning af den allmänna slöjdexpositionen, som prinsen föreslagit, och som Jlordmayorn hoppades att detta glada möte skulle kunna befrämja. På länge har man icke sett engelska tidningspolemiken så liflig som nu; anledningen är den bekanta ryska noten. Times, utspridare af lenna not, och som sagt sig hafva bekommit len genom särskild yrnest, anfalles derföre af nästan alla de öfriga, och icke minst af de ministeriella och aristokratiska organerna. Högtorybladet Morning Post tror sig veta, att Times skall åtalas för sin partiskhet vid referatet. Times, — heter det vidare — ,eller dess insänlare kan omöjligt förklara eller urskulda sitt förfaande. Slår den sednare i någon af stormakternas tjenst, så fordrar den diplomatiska kårens heler att han utvisas från denna kår, så väl som ur len högre societen. Innehar han åter ingen sådan samhällsställning, då kunna vi ej fläcka våra spalter med det lämpliga namnet på vår publicistiska kollegas uppförande. Emedlertid hafva Times och krigspartiets bemödanden redan misslyckats fullständigt. Sannolikt ångrar Grekland att det lyssnat till så svekfulla och vådliga rådslag; man bör hoppas att det skall framdeles blifva klokare. I de frisinnade bladen sitter Times icke mindre hårdt emellan; men i dem skonas ej haler-lord Palmerston sjelf. När man läser skrspan från Ryssland — yttras härom i ett af dessa blad — skulle man tro att en sådan stat som republiken Krakow aldrig funnits, — för att icke nämna någonting om det sednaste förtrycket emot Ungern. Men vi kunna knappast klandra vildarnes premierminister (this Prime Minister of the savages,) för den lexa, hvari han låter oss förstå, att vi närma oss hans herres sätt att gå till väga. Vi glädja oss öfver, att allmänna meningens nyaste uppenbarelse i Frankrike krossat det giller, som Nesselrode hade utsatt för oss der; men vi sunna ändå icke se, att lord Palmerston derigenom befriats från förödmjukelsen att hafva, genom en slump allenast, undgått följderna af sitt förhastande. Det svåraste af alla hans politiska felsteg var väl att hen åt Ryssland, det barbariska, gifvit tillfälle till en skenbart rimlig anklagelse mot oss, inför det civiliserade Europa. Det värsta som kunde ske England, var detta bistånd åt dess förrädare inom pressen vid deras patronage åt den utländska absolutism, som efterfikar vår egen undergång. Det är en ömklighet, som menskligheten icke kan ursäkta hos någon, hvilken, likt lord Palmerston, gör anspråk på upplysning och kärlek för framskridandet, att på sådant sätt förlama det lilla Greklands handel, :draga dess köpmän oförtjenta förluster och bringa nöd öfver dess flitiga befolkning. Vi sakna hos oss en passande folkmyndighet, icke för att döma och straffa sådana handlingar, när de redan föröfvats, utan att, likt Nordamerikas Senat, hejda dem innan de hinna gå i fullbordan. Den som i vår tid lättsinnigt och utan nödvärn väcker krigets förbannelser, den är — och man vet det numera allmänt — en mensklighetens fiende. Alla mensklighetens vänner, i alla länder, hafva nu mera förbundit sig emot hennes fiender och förtryckare. Måtte lord PalET ra ns a