Aftonbladet – 28 mars 1850, sida 3

dan, genom efterspaningar fått veta hvart det blifvit fördt; ty hvad förmår icke polisen utforska, då rikt folk vill veta något... och hvad var det väl, öfver hufvud, som polisen under Liljesparres ledning ej kunde taga reda på? — Men då den unga grefvinnan B...i det samma dog, befattade gubben sig ingalunda med att återfordra barnet af dess farmoder, hvilken han ansåg både berättigad och skyldig att behålla det. En annan sak hade varit, om gamla grefvinnan återsändt det; men det var bvad hon aktade sig för; ty hon fruktade att grosshandlaren möjligen kunde göra motstånd, och att saken derigenom kunde erhålla offentlighety och bon ansåg som den största skymf att Med en borgerlig familj komma i en sådan beröring. Heldre fann bon sig vid att behålla och på sin bekostnad låta uppfostra barnet, som hon inom sig kallade det synbåra beviset på sin ätts förfall. Den rike skeppsbrogrossörn fortfor emedlertid med sin liknöjdhet för sin dotterdotters öde, och när ett tiotal af år rullat förbi, var han nog hjertlös, att helt och hållet bafva glömt hennes tillvaro: Men för att nu återkomma till det rykte, som vi sade. hafva spridt sig i den svenska hufvudstadens sällskapskretsar, och som: befanns vara fullkomligt sannt, så hade nu, till allas förvåning, den i så många år för död ansedde grefve B... oförmodadt visat sig i Stockholm, lifs lefvande, lika vacker och reslig som förr, men med ett och annat grått hår i de rika mörka lockarna, samt med tre eller fyra utländska ordnar på det kreda bröstet. Man pratade och undrade-hvar han kunnat uppebålla sig, men fick slutligen veta att han varit i utländsk krigstjenst, samt att bantillbragt flera år i-Indien. Ait slägtipgarne, som; på allvar trodde sig få ärfva den aflidna grefvinnan, skulle vara