Aftonbladet – 28 mars 1850, sida 3

och bröd, uppenbar skrift och fästning för sin återstående lifstid. (M. W.) (Införes på begäran.) Beriktigande. Uti den i tidningen Aftonbladet för Tisdagen den 12 dennes införda berättelse om ransakningen angående våldet å Anders Andersson från Gångsätra på Lidingön, förekommer: Hr Dahlqvist : att bsom det ingalunda är. upplyst, att Jöngren tillfogat Anders Andersson de svåra skador, hvaraf döden:följt, och han dessutom hade ett arrende, så natt hans tid icke tillät honom att sitta häktad, samt han vore att betrakta som en bofast man, af hvilken man icke kunde befara att han skulle pfrån orten afvika, så ansåg han hr Sjöbergs anhållan om Jöngrens arresterande icke böra bifallas., Se här sanna förhållandet: Transsumt. Utdrag af protokollet, hållet vid brottmålsting med Danderyds skeppslag å nya länsfängelset i Stockholm den 8 Mars 1830. S. D. Till domhafvanden hade ankommit två så lydande skrifvelser: I anledning häraf skulle ransakning nu företagas angående våldet å aflidne Anders Andersson; och infunno sig vid detta upprop, kronolänsmannen, t. f. landsfiskalen A. Dahlqvist, i egenskap af allmän åklagare, — — ————— rn Deremot hemställde åklagaren, hvilken begärde uppskof för flere vittnens hörande, huruvida Jöngren vore så besvärad, att han borde häktas. Åklagaren anförde i sådant hänseende, att Jöngren vore en bofast man, att läkarebesigtningen och läkarens betyg icke gåfve anledning att härleda Anders Anderssons död från det våld Jöngren tillfogat honom, samt att hvad i öfrigt emot Jöngren förekommit ej innefattade laga skäl till häktning. Häruti instämde Jöngren, som erbjöd ställa borgen för sig, om han finge vistas på fri fot och förklarade att han för landtbrukets sku!l ej kunde vara från sitt bemvist. På Brottmålstingrättens vägnar: F. G. Certerwall. I de transsumerade delarne lika lydande betygar Joh. Er. Sällström, Länsnotarie. Allt i öfrigt är detta likt, och referentens afsigt dermed inses ganska lätt. Rinkaby den 25 Mars 1850. A. Dahlqvist, Kronolänsman. Eburu protokollet icke upptager såsom motiv hvad hr Dahlqvist androg om att Jöngren behöfde använda sin tid till sitt landtbruk, troligen derföre att hr ordföranden ansåg ett sådant motiv alltför klent för att af hr Dahlqvist vidhållas, så kunna dock många närvarande personer med referenten vitsorda, att hr Dablqvist verkligen yttrade sig i detta syfte, om ,ckså icke med alldeles samma ord. För öfrigt kan det icke förefalla besynnerligt, att ar Dahlqvist är besvärad af att allmänheten får känna ans sätt att som åklagare uppträda, hvilket föranedde, att häradshöfding Centervall måste rätt allvarigt tillrättavisa honom vid sista rättegångstillfället. Referenten.