Aftonbladet – 21 mars 1850, sida 2

Or) MM fEPVE VP gg MSE CT PES Fr ide ett ännu större ondt än att vänta med reformen ännu några få år, då i allt fall ingen lä. rer hysa något tvifvel derom att densamma licke mera kan falla, och att det icke kan dröja länge innan den kunde blifva uppbygd åtminstone på så demokratisk grund som den Norska, så framt nemligen det omtalta kossacklväldet icke dessförinnan skutle lyckas att fullkomligt svänga sitt gissel öfver Europzs folk Jocb dynastierna belt och hållet blifva dessly Idiga vasaller eller allierade, för att få fortfarande njuta af sina sköna civillistor och sin makt. I sistnämnda händelse vore det troligen lika fruktlöst att hoppas den ena repreI sentationsreformen som den andra, men ännu Ibehöfver man väl icke hängifva sig, åt en -så hopplös tanka. ) Mura skall det nu kunna med visshet utIrönas, hvad man i detta afseende bör tänka Jom det hvilande förslagets resultater? Detta Itilltro vi oss i sanning icke att kunna säga i detta ögonblick; men åtminstone har den bevisning, som insändaren C. H. A. förebragt, Jicke varit nog faktisk för att i detta afseende tillräckligt öfvertyga oss. Vi önska upprikTtigt att komma till mera klarhet genom vallängdstabellerna. I Det oafgjorda skick, hvari den ifrågavarande Tpunkten: befinner sig, äfven förutsatt ait man icke envist håller på den egentliga personlighetsprincipen, hindrar emellertid icke att upptaga till besvarande åtskilligt annat, som förekommer i C. H. A:s artikel. C. H. A. betraktar förslagets förkastaade fiån reformsällskapernas sida egentligen såsom uttrycket af ett slags politisk feberyrav. Vi åter tro, att detta förkastande egentligen kommit ifrån den inre makt, som ligger i den oafvisliga känslan af hvad ett folks vilja, uttryckt genom dess representanter, bör hafva att betyda, som mer och mer gjort sig gällande, att det först och främst är menniskorna och de rent J.menskliga intressena som böra representeras och bevakas vid lagarnas stiftande, samt att egendomsoch korporations-intressena först böra komma i andra rummet efter den stora korporationen samhället. Denna åsigt kan tåla modifikationer och öfvergångar från det bestående, men kan dock numera icke undanträngas såsom hufvudprincip och utgör grunden till demokratiens fordringar. C. H. A. förstår icke hvad Aftonbladet menar med anspeglingen på dynastiska intressen i fråga om representationen. : Detta lär dock ej vara svårt att inse, om man föreställer sig att representationen blefve så sammansatt, att den bildade ett bålverk icke så mycket för de rättigheter vi nyss nämnde, som för dynastien och hvad dertill hörer, att bakom densamma kunna äga och utöfva sin maktfullkomlighet beqvämare. Vi hafve i detta hänseende haft mer än ett tillfälle att se, med hvilken ovilja det norska storthingets suspensiva veto betraktas från den ministeriella sidan; och likväl — huru mycken maktfullkomlighet lemnar detta åt den genom representanterna uttryckta folkviljan? Jo, att tre stor-, thing efter hvarandra måste fatta ett ordagrant lika beslut, för att oberoende af.tonungens vilja: kunna göra en lag gäliande. Jemför blott detta med de prerogativer, som konungamakten har: i sin ständiga högsta myndighet öfver ala statens och förvaltningens. rörliga krafter, eller, hvad Sverige angår, med konungens envälde öfver den så vidsträckt tolkade ekonomiska lagstiftningen och organisationen af alla allmänna inrättningar, som tillhöra förvaltningen, och -man kan då göra sig elt begrepp om hvad: de dynastiska intressenas öfvervigt vill säga, då regeringen, jemte sistnämndaj enväldigal beslutanderätt, icke blott har ett absolut veto, utan äfven kan operera genom en öfre kammare, med hvars medlemmar den genom sina orbaner står i närmare och till en del direkta relationer. Härmed kan äfven vara besvaradt hvad C. H. A. yttrat om den ,blinda tron från allmänhetens sida. Tron hos en allmänhet är i alla fa!l en sak, som icke får förbises. Det är just olyckan att denna tro blifvit skakad genom regeringens sätt att gå till väga, som icke gifvit den något öfvertygande att fästa sig vid uti det hvilande förslaget, samt att den numera anser folkets egen makt i de flesta fall utgöra icke stort mer än skuggan af en skugga. Vi önska emellertid, att de förväntade vallärgdstabellerna måtte kunna till någon del återupprätta en mera lycklig öfvertygelse i afseende på hvad som nu bjudes. Det vigtigaste inkast, som insändaren gjort! emot Aftonbladets artikel, angår det åberopade exemplet af hvad Engelsmännen år 1832 gjorde med . parlamentsreformen, ty det är sannt att denna reform var ganska ofullkomlig. Men A. B. yttrande bärom har tydligt afseende, icke på den då införda reformens inre beskaffenhet, utan på Isjelfva det allmänna deltagande från nationens sida, som. utgjorde medlet till dess tillvägaI bringande, och förutan hvilket den sannolikt licke hade erhållits, nemligen: att folket nallI varligt tog densamma i sin hand. Sådan är äfven vår mening om hvad som måste ske li afseende på representationsreformen härstä;Ides, nemligen att, hurudan den reform än är, som kommer i fråga, så har nationen, just på igrund af hvad i den oftanämnde artikeln blifI vit anfördt angående regeringens ljumhet för Isaken, hittills ganska litet eller intet att hoppas, om icke en stark opinion på förband bilIdas, som motarbetar de ståndsoch klass-välIden, hvilka möjligen under en tyst sympati från hofvets sida motarbeta allt som går ut på bördsoch prelat-privilegiernas upphäflvande såsom särskilda politiska makter i samhället. Insändaren C. EH. A. bestrider för löfrigt icke hvad vi härutinnan yttrat om nödvändigheten af associationsandans anlitande och i Ikraftig, fredlig bandling inom laglighetens råmärken, men han anser det enda rationella -Imålety för denna andas verksamhet vara det ,