Aftonbladet – 21 mars 1850, sida 2

nemligen icke sjelf skulle höra till de grå, hvilket man med -hans antecedentia icke har rätt att misstänka, Men hvad berättigar att med visshet antaga, det kosungen skulle emot stå nationens önskan om den på ett tillräckligt öfvertygande sätt ultryckes? Ingenting. Ty ännu har icke folkets majoritet, eller ens den del deraf som är representerad i borgare-och bondestånden, uttryckt sin mening så allmänt, att konungen kunnat anse det för sin. pligt att. derpå göra något afseende. Men låt befolkningen på landet och städernas invånare församlingsvis få allmänt yttra sin mening om hvilka grunder de helst omfatta; uppsätt bredvid hvarandra ett klassvalsförslag, det hvilande förslagets grunder och reformvännernas eller Orebromötets programm, och låt hvar och en som äger röst i sockenstämma göra sitt val eme.lan dem; då måtte de uttryckta meningarna, i mån af den pluralitet som yttrar sig för det ena eller andra, åtminstone kunna anses uttalade af mer än en liten fraktiou af svenska folket, och ännu fianes ingen anledning till den förutsättningen, att konnagenh i sådan händelse skulle vägra sin medverkan till de önskningar som kunde visa sig framträda med en imponerande öfvervigt: ja, vi gå ännu längre och påstå att äfven ultrakonservatisternes och privilegiikämparnes är hvad vi förstått med den såkallade frasen korsa sig öfver blotta ideen af att låta folkets stämma på sådant sätt få göra sig hörd och frihetens och folkets vän, som C. H. A., skall visserl:gen icke instämma i ett sådant rop; han skall säkert finna att det lönar mödan att taga i närmare öfvervägande buru den fredliga agitationen må tillvägahringas, framförallt i händeise det hvilande förslaget skulle komma att vid den instundande riksdagen förkastas. — Stockholms stads Handelsoch Ekoromikollegium har i början af denna månad utfärdat ett beslut, som är ganska anmärkningsvärdt, ja fill och med förvånande, i afseende på bryggarnes -försäljningsrättigheter inom hufvudstaden. Såsom bekant är hafva åtskilliga mångleriidkerskor m. fl. under den sednare tiden blifvit bötfällda för det de bållit öl och dricka till salu i minut åt all-l mänheten, ehuru de till iörsvar för en sådan försäljning åberopat de rättigheter och det åligande som bryggareembetet har att hålla öl och ! dricka allmänheten tillhanda. — Sedan dennal sak, som egentligen rörer en tvist med krögare och vinskänkar, m. fl., blifvit dragen under Handelskollegium, har nu följande beslut af den 5 Mars bifvit utfärdadt af nämnde myndighet. Utslag: Som, hvarken genom äldre författningar, eller öfverståthällarsembetets, rörande försäljningen af öl och dricka inom hufvudstader, den 29 November 4847 utfårdade kungörelse, är vordet bryggeriidkarne medgifvet, att hålla till salu nämnde varor till mindre qvantitet, än de för desse idkare, tid efter annan, och sednast den 30 i nyssnämnde November månad utfärdade taxor bestämma, eller en kanna, samt minutering ef samma varor, enligt bemälte embetes kungörelse den 24 Augusti sistlidet år 4849, åtföljer rättigheten att i minut försälja bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; så fioner kollegium, det bryggarne Johan Edvard Bomans och Jacob Ulric Westins ofvarberörda ansökning om tillstånd för dem att inom hufvudstaden hålla till salu öl! buteljtals, eller till qvantitet af minst en boutelj, icke kan bifallas, utan varder samma ansökning afslagen. År och dag, som förr skrifvet står. På kollegii vägnar, J. Lagermarky. Af ofvanstående kan väl synas som om hande!skollegii utslag egentligen skall afse att förbjuda serskild minutförsäljning till allmänheten af öl och dricka på andra ställen än der bränvin förtäres, hvarigenom arbetsklassen nödvändigt måste gå på krogen för att få sig ett glas drieka, och i följd hvaraf krogarna, som der:emte nu -blifvit inskränkta till antalet, naturligtvis skola komma i tillfälle att bjuda högre arrenden till stads-assan och till polisens underhåll, hvarföre vederbörande hafva ett ökadt intresse att förskaffa dem så uteslutande rättigheter som möjligt. Redan detta rörer, såsom man ser, en ganska vigtig principfråga som äfven för sedlighetens skull äger ett ej obetydligt intresse. Men dessutom leder det ofvanstående beslutet bokstafligen till en annan ännu långt vigtigare slutsats, som för hela bryggerinäringens besiånd är af den yttersta betydenhet. Det står nemligen uttryckligt, att bryggare hädanefter icke få hålla allmänheten öl till salu buteljtals eler till qvantitet af minst en butelj. Vinner nu detta besiut laga kraft, motstånd skulle gifva vika. Någonting sådant om en kraftig, fredlig handling inom laglighetens råmärken. Ati reaktionens hejdukar skola kanske ropa på missgerningsbalken, faller af sig sjelf; men en så bepröfvad, den lagbundna ; så kan derigenom i och med detsamma anses pifvet, att bryggarne hädanefter icke hafva rät-! tighet att buteljera sitt öl och sälja sådant till privata personer hvarken i sina egna magasiner eller mede!st kringkörande. Visserligen ärer det kanske invändas alt meningen icke kan vara att så tillämpa utslaget, men förbudet ligger dock klart i uttrycket feke sälja buteljals. Detta beslut är således utan tvifvel ett af de skarpaste som på sednare tider blifvit utfärdadt emot tillverkares försäljningsrätt. Lägg härtill att det utgör en sjelfmyndigt tillskapad undantagslag ifrån den hvarje fabrikant eller industriidkare inom staden eljest medgifna rätt att såväl i parti som minut försälja sina egna tillverkningar. Så leder den ena afvikelsen från princip till den andra. REVY AF TIDNINGARNE. Sedan tidningen Reform lofvat att upptaga Aftonbladets anmärkningar vid ett par af dess föregående artiklar om associationerna, krediten, kapitalet m. m. hade vi ämnat att till Frö Er RR AG FA AE TE Sa I DRA EIA