Aftonbladet – 20 mars 1850, sida 2

Kongl. Teatern. Leonora, opera af Donizetti. Denna opera är komponerad till fransk text ör dåvarande Academie royale i Paris. Lirettens innehåll är följande: En ung novis i klostret S:t Jago de Comvostella (Fernando) har i bemlighet knutit en mt förbindelse med ep i öfrigt för honom oyekant dame, Leonora. Detta föranleder honom it lemna klostret och söka utmärkelse i det ust pågående kriget mot morerna, hvilket ej ämre lyckas honom, än att han räddar kowungens lif och för öfrigt bidrager väsendtlien till fälttågets gynnande utgång. Kona sens befallning att utbedja sig en ynnest, besagnar han genast till att anhålla om Leonoras hand. Kungen, bunden af sitt löfte, samycker, fast mycket missbelåten, emedan Leoora är ej mer och ej mindre än bans favorit. Förmälningen improviseras genast, sedan Leoora emellertid haft nog försynthet att, ehuru Srgäfves, söka underrätta sin brudgum om sitt gentliga vite genus. Straxt derefter erfar han let dock genom sin fordna mentor, priorn i 5:t Jago, och utom sig af vrede öfver den skymf som vederfarits honom, afsäger han sig illa de hederstitlar kungen förlänat honom och bryter sin värja itu inför: konungens ögon. Härefter återvänder han med priorn till det ordom försmådda klostret, och denna gång gör han allvar med sin presterliga bana. Men just under pågående investitur infinner sig Leonora, som i novisdrägt vandrat till klostret och till följd af alla genomgångna halamiteter är nära att förgås. Den nye patern vill i början icke förlåta Leonora; dock sedan hans hjerta upptinat, gifver han S:t Jago på båten och vill My med henne, men afstår derifrån, dels emedan munkarne i detsamma börja musicera innanföre i kyrkan — just som i Robert — och dels emedan Leonora straxt derpå uppgifver andan. Härmed, och sedan Fernando sanslös nedsjunkit, slutas pjesen. Man finner, att detta stycke skall vara ett slags tragedi i den erotiska genren, men också, att den icke eger någon af de egenskaper hvarigenom en tragisk handling väcker deltagande och intresse. Hvad karaktererna beträffar, är Leonora egentligen blott en vanlig mauvais sujet, ej så mycket för sina betänkliga förhållanden, som emedan bon icke förmår lösrycka sig derifrån: hon älskar Fernando, men har derjemte en krona i kikaren, som hon ingalunda är bugad att försaka. Att hon slutligen lemnar kungen, är en tvetydig bandling: redan förut hatad åf hofvet, nu öfvergifven af kungen, kan hon, efter den skedda skandalen ej gerna längre qvarstanna. Visserligen lider SOS ENN NE SEEN et ANNES EEE BEER Å TITTAT