Aftonbladet – 20 mars 1850, sida 2

— I anledning af ingångna underrättelserd om helsotillståndet i Frankrike och Storbritannien, har kommerskollegium förklarat franska hamnarna från gränsen mot Belgien till och med Seineflodens utlopp, äfvensom Aberdeen, Berwik och Montrose, för fria från kolera, samt staden Banff endast misstänkt för berörde sjukdom. (P. T.) — Den länge omtalade soiren till förmån för dräpte öfverkommissarien N. W. Gillbergs enka och barn är nu bestämd att ega rum onsdagen i nästa vecka. Den anordnas af hrr ÅA. Randel och Sack. (P. T.) — I Wermländska Korrespondenten meddelas följande berättelse: Med förliden post lärer underrättelse hit ingått att den till Slesvig utkommenderade bataljon af Wermlands infanteriregemente är att hit åter förvänta i nästinstundande Maj månad. De i Slesvig nu befintlige regementer lära då komma att aflösas af andra, och uppgifvas dessa blifva: ettl. Östgötha, ett Småländskt och ett Skånskt. General-: major Malmborg kommer att bibehålla öfverbefälet, men får någon tids permission på våren för att besöka sin familj. — I Örebro Tidning läses: Branden af Wia by har företett ännu ett bevis på olägenheterna af en mängd sammanbyggde gårdar. Det var nu endast ett underverk, som räddade hela byn undan to-l tal förstöring. Äfven i detta bänseende äro således laga skiftena, och gårdarnes utflyttande, högst önskvärda. Såsom vi ur säker källa känna, hafva äfven hemmansegarne af allmogen i nämnde by under flera år sträfvat att erhålla ett sådant skifte, men hafva oupphörligt blifvit hindrade i sitt uppsåt af den största och mäktigaste delegare i byn, vårt läns höfding, f. d. justitiekansleren Bergenschöld. Vi vilja gerna tro, att hr landshöfdingen vid detta motarbetande trott sig se på hemmansegarnes eget bästa, hvilket de sjelfva kanske ej ansetts förstå; men vi beklaga i alla afseenden en så oriktig uppfattning, som äfven i den nu timade branden icke viset sig särdeles väl-! görande.n Rn — Vi meddela här en utförligare berättelsel om det i lördagsbladet under rubriken Sjöfart omtalade skeppsbrottet med briggen Albionx Den är hemtad ur en Köpenhamns tidning, och är af följande innehåll: Den 6 Mars kl. !y.4 på morgonen strandade på stranden af Maarup, tätt invid Lönstrup, Weneberga hörad, briggen Albion, hörande till Stockholm och förd af kapten Magaus Klingstedt. Briggen kom från Pernambuco med en last af 5,000 säckar råsocker, Efter erhållna ordres i Cowes var den destinerad till Götheborg. Besättningen bestod af 42 mean, skepparen inberäknad, af hvilka 7 matroser och styrman Wermlin blefvo räddade, men kaptenen, andre styrman Rauel, timmerman Kasselgren och kocken Backage drunknade. Briggen stötte på yttre kanten af andra refvet och är alldeles sönderslagen. Inventarierne äro drifna i land, på en sträcka af 3, (danska) mil, och bergas, men sockret kan ej bergas. Det första försöket att ifrån landet berga manskapet misslyckades, emedan båten icke kunde för den starka stormen och höga sjön uppnå vraket, utan dref med den starka sydliga strömmen längs landet. Störtsjöarne slogo öfver fartyget och manskapet höll sig fast i masterna. Vid andra försöket lyckades man att med båten komma fram till vraket, och då sprungo 4 af besättningen i sjön och blefyo upptagna i båten, som icke kunde för bränningarne lägga intill fartyget. Under det de 4 upptogos i båten, hade den drifvit långt inåt land, och måste nu söka landet samt släpa båten så högt upp emot strömmen, att den sedan genom rodd kunde åter uppnå vraket, hvarpå det tredje räddningsforsöket gjordes, då ännu fyra man på samma sätt bergades. Emellertid hade storm och sjögång tilltagit, men det oaxtadt släpades båten åter upp längs landet, för att företaga det fjerde räddningsförsöket. Af de fyra återstående af besättningen satt nu en på stormasten, 2 på fockmasten och en på bogsprötet. Ionan man väl satt ut båten föll den som satt i stormasten i sjön, och siraxt derefter gick sjelfva masten öfver bord. Man sökte nu för fjerde gången rädda de qvarvarande, men stormen och den förfärligt höga sjön gjorde alla bemödanden att komma fram till vraket omöjliga; man måste för ögonblicket uppgifva hoppet, och kort derefier gick fockmasten öfver bord för en störtsjö, hvarvid vrakei alideles sönderföll och tillintetgjordes, samt de tre återstående af manskapet blefvo borta. Räddnizogstörsöken utfördes af Maarups sockenbaar, med stor ansträngning och ibärdighet, oaktadt de, som utgingo med bäåten, voro utsatte för den största lifsfara ) Ifrån denna berättelse skiljer sig en uppgift i DagI bladet för i dag, hvari säges att kaptenen, som var len stark man, omkring 50 år gammal och god simmare, redan innan första räddningsförsöket kastat sig i sjön, för att simma till land, men på halfva lafståndet försvunnit i vågorna, samt att hans lik flera timmar derefter drifvit i land. — Det i gårdagsbiadet omnämnda hrefvet till amiralitetslorderna i London från Samuel Peck, rörande sir John Franklins återfinnande, tyder som följer: Liverpool den 6 Mars 1850. ,Till Amiralitetslorden i London. Mylords! Ja. skyndar att meddela eder de Junderrättelser, som jag erhållit rörande sir John IFranklin och hans expedition. Sannulikt är jag den förste, som meddelar eder desamma. Jag hoppas att de skoja bekräfta sig såsom riktiga, emedan jag kan fullkomligt garantera för öfve ersändarens samvetsgrannhet och sanningskärlek. Följande är ett ordagrant utdrag af hans, San Fransisco i Californien, den 30 December 1849 daterade bref: I går var en gentleman, som just nyss ankomIomit ifrån Kamtschatka, ombord på vårt skepp, och meddelade underrättelsen om upptäckten af sir John Franklin och alla hans reskamrater; de befinna sig samtligen väl och hafva anländt genom den nordvestliga genomfarten. — Undertecknadt j Charles Peck.n HNetia min sons href är skrifvet ombord nå