Aftonbladet – 20 mars 1850, sida 2

,Ha! hal! hal, skrattade kungen. Armfelt ch Bellman skrattade äfven. Bellman! yttrade nu Gustaf till detta sitt nfant gårg, jag skall uppfyila din begäran ch taga dena lilla under mitt beskydd. Ar let någon som iatresserar sig för henne och reklamerar henne — jag menar om hon, dig och sig sjelf ovetande, skulle hafva någon anhörig, eller ock om delegarne i grefvinnan B...s sterbhus skulle vilja taga och försörja benne — så visa dem direkte till mig. Hvarom icke, så uppfostrar jag henne för teatern. Vid balletten passar hon bäst. Hon kommer säkert att med tiden bli en utmärkt solodansö. Liljensparre och hans handtlangare må ej längre göra sig besvär med-att söka henne, och hvad beträffar friherrinnan L., hvilken säkert är i yttersta ångest, skall hon snart få ett bud. Första frågan är nu, hvar man skall finna ett passande ställe till att inackordera flickan, medan hon danas för sitt blifvande yrke. Vi skola tänka derpå. Till en början kan du, Bellman, föra henne upp till fru Wener, doktorns fru, du vet... hon, somär kammarfru hos drottningen. Hon är, som jag tror, just nu tjenstgörande, och jag kan således sjelf få tala med henne, redan i denna dag. Såg bara till, när du lemnar flickan, att hon är ditskickad på kungens befallning och att hon måste bli qvar, tills frun kommer bem från sloitet.n Bellman bugade sig stum och bade all möda i verlden att dölja sitt missnöje med kungens plan; dock tänkte ban, att den som vinner allt, och han boppades att snart ur sin fintli ; förråd kunna uppleta något medel att fri sin lilla skyddling från det framtida förderf, som bereddes henne genom kungens på sätt oeh vis egoistiska välvilja. Henriette sjelf, som aldrig varit på spektaklet, förstod icke rätt hvartill kungen bestömde tid, vinner