Aftonbladet – 20 mars 1850, sida 2

cen. Hr C:s föredrag af cavatinan i samma kt är deremoat förträffligt och andas en varm och lefvande presi. Hr C:s uttal af svenska pråket är utmärkt rent och klangfullt, samt rtikuleras med exemplarisk tydlighet. I kungens roll funno vi hr Lundbergh, som ikaledes öfverraskade oss genom ett musikaiskt uttryck i sången, en lifliz, manerfri kaakteristik i aktionen, som man förr ej i denna grad märkt hos honom, och som säkert i j så ringa mån bidragit till operans framgång. Visserligen tyckes detta ännu vara mera frukjen af en lycklig naturuppfattning i förening med redan vunnen vana, än af ett g-nomfördt wrtistiskt studium; men när en så hegåfvad natur börjar sträfva uppåt, så kan man förmola att ännu väsendtligare mål snari sio nas, och denna opera kan måhända såsom ett nytt stadium på hr L:s bana. I 2:a akten hade hr L. sina momenter; vi nämna arian samt du n:1l Berwald, äfvensom den vackra 3:e akten. Vid några tillfällen kunna anmärka ett mindre ädelt uttryck, såsom då han ordar om presterna och deras ;bönbok. — Hr Walin, som representerar priorn, förtjenar allt loford för sin säkra och energiska prestation; endast kunde man då uch då önska en något bestämdare artikulation af texten. M:ll Fundin (Inez) och hr Uddman (Don Gaspar) tillfredsställa hvarje billig fordran. Afven kör och orkester äro inöfvade med mycken sorgfällighet; endast borde den förstnämnde angifna utropet Ja, hedreui, (i 3:e aktens final) något mera markeradi, emedan detta moment är af mycken vigt. — Om den serdeles vackra uppsättningen af d-korationer hafva vi redan förr yttrat oss; serskildt nämna vi dock dekorationen i 2:dra scenen (ön S:t Leon), som i förening med den pitt a gruppen är af en verkligen sällsynt skönhet Slutligen böra vi ock nämna öfver af libretten, såsom utförd med mye lighet och vård.