Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 2

skrifter ställas till efterrättelse, och vite af 48 rdr 6 sk. bko utom ansvar enligt iag. för den som till arknadsställe inom länet inför a: förberörde sjuk om smittadt hästkreatur. VR — Några äldre och yngre sceniska artister afva förenat sig att i morgon afton gifva en ramatisk soir i Kirsteinska huset till förmån ir en fordom mycket bekant, numera gammal, lömd och tyvärr nästan blind ariist. Prorammet upptager De begge Svartsjuka, der ru Frösslind skall utföra en af sina lyckligate roller; Crispin Medicus, också en kongl. eaterns favorit; samt den Komiska Balletenp, deri balettmästaren Selinder -— så länge kilid från verlden — åter uppträder. Härär åledes ett tillfälle att göra godt och hafva lädje deraf. Anteckningslistor och biljetter för endast 32 k. bkofinnas i m:ll Roses schweitzeri vid justaf Adolfs torg och i hr Bianchinis vid Carl XIII:s torg. — I anledning af hvad i Aftonbladet annärktes angående regeringens underkännande if en konvention om Ppresträttigheter, för det tt totala lönebeloppet ansågs blifva något minIre än hvad det för den bortgångne pastorn varit, ehuru dubbelt och mer än dubbelt, i: hvad som i en del af regeringen fastställdu kenventioner befinnes pastorer tillförsäkradt, hafva anmärkningar blifvit gjorda, utgående från den falska åsigt, att minskningen af en blifvande pastorslön emot företrädarens, skulle vara att kränka personlig rätt. Som denna åsigt icke kan behöfva tillrättavisas, emedan enhvar inser dess orimlighet, samt att den blott kan bysas ibland de inkarnerade privilegii-tillbedjarne, ämne vi icke inlåta oss i någon förklaring med dem; men då en insändare sökt på andra grunder bestrida, eller måbända rättare modifiera vår sats, på ett sätt som förtjenar att uppmärksammas, om ock vi icke deraf kunna öfvertygas, anse vi oss böra lemna rum för följande uppsats, för att derefter få yttra några ord i saken: Annu några ord om Pastoralie-convsntioner. Skulle pastors förmenta belåtenhet utgöra grunder för dessas uppgörande, då skulle ock de mindre församlingarna komma att bära lika börda med de större; ty den ena pastorns behof böra kunna 2nses någorlunda lika med den andras. Nu är det dock icke den ena församlingen collectivt, som bör beskattas lika med den andra, utan vhemman och ä dera. Så är ju, eller bör åtminstone s landet med alla statsbidrag och au äfven prestens lön är ett sådant, lärer icke kunna netss, ehuru han får vidkänsas den odiösa befattnirgen, 2:t sjelf uppbära den. — Belåtenhetsprincipen sku iedes införa en ojemnhet i beskattning. som vil icke bör kunna förordas: upphäfven är icke hollor 4684 års förordning, hvilket de få erfsra, som, ic1e ingående på de publika ombudens förslag, blifva hi anvisade till densamma; men conventionernas ändamål är, att lämpa denna förordning efter tiden och jsmnka till billighet, lättnad i uppbördssättet och ömsesidig belåtenhet. Om icke ins. allt för mycket bedrager sig, skola dessa conventioner i en framtid blifva lagda till grund för den kyrkoskatt (eller hvad ban må kallas) som uppbäres af kronan, att dermed löna det i kyrkans tjenst varande presterskapet. De således alltid uppgöras med rättvisa och de publika ombuden icke klandras, då de afslå anbud, ogennyttigt gjorda, till den ena partens ensidiga fördel, under förespegling af den andras belåtenhet: säjana anbud äro ett indirekt förnärmande af annans rätt, ehvad försvar må sökas af den inträffade ledigheten. J..G. A. Det medgifves, och har aldrig af oss blifvit ifrågasatt, att ju pastors-aflöningen för en vidsträckt församling, med stor personal, bör vara större än för en mindre med en fåtaligare; och vi hafva således aldrig med ett enda ord lantydt, att en sådan aflöning skulle vara lika för alla pastorer öfver hela landet; men hvad vi våge fortfarande påstå är, stl den rätta grunden för hvad en ny konvention bör tillerkänna pastor, icke bör sökas allenast i hvad i företrädarne vetat förskaffa sig, utan i hvad pastor verkligen bör få, så ait siväl han som församlingen kunna vara belåtna. Ar det verkligen meningen, att införa ett sådant lönesy;lstem, som insändaren i slutet af sin uppsats rlantyder, så är saken ännu nödvändigare, emedan då hvarje församlings konvention bör vara :lrättvis och billig, om ej staten skall i all fram-Itid utpressa af somliga församlingar för mye-Iket, för att kunna bestrida de nödvändiga ut;lgifterna för dem, som betala för litet, eller block beskatta hela folket, för att afhjoipa obila lligheterna. — cm — Rikets Ständers år 1849 församlade realvisorers berättelse om granskningen af Riksalgäldskontorets tillstånd och förvaltning, åtföljde ålPosttidningen i förrgår. -) Man finner deraf följande allmänna förhållanden: 3 I Skulder vid 1848 års slut rår bko 6,795,684: 35, 6. hvaraf räntebärande . 4 880,690: räntefria . . . 1,913,994: ilAf denna skuld är 3,168,000 rår 1återstoden af kontorets gamla skuld os till R. St. bank, hvarå årligen af! 88,000 rdr infrias. sh Den öfriga obligationsskulden utgör c-) endast omkring 1,012,250 rdr. ie Resten utgöres af deponerade me-! del och beviljade men outtagna lån och anslag, m. m. ; id Inom linien upptages dessutom: sSkulder vid samma ärs slut rdr bko 4,486,153: 37. 3. ill hvaraf 42,014,852 äro af R. St. bank fen oo nr lanmnada förcokatftar cAM