Aftonbladet – 14 mars 1850, sida 3

Nu farväl och tack emellertid, dyre slumrande från jordens strid; grafven smärtan söfver — himlen derutöfver gjuter ned med vår och sol sin frid. W—m. — —— AM — Uti Friskyttens sednaste nummer läses följande under rubriken militärafdelning: Militär-litteraturföreningen har nyligen i Brunkebergs hötel haft en sammankomst, hvarvid öfverstelöjtnant Hazelius höll ett föredrag — icke på piano, såsom Fanny Stål, utan om våra rättigheters förhållande till våra pligter. Om herr Hazelius med ,våre menade militärens, så bör kapten Zachrisson kunna lemna ett afgörande utslag i saken, han, hvars pligt det blef att gå i fängelse, derföre att han påyrkat sin rättighet till ett batteri. Samma sak som hr Hazelius sökte utreda, har säkert redan tillräckligt blifvit diskuterad mellan polisen samt bränvinsminuterare ech mångleri-idkerskor, — dessa olyckliga menniskor, som så bittert fått erfara att der inga rättigheter finnas, der äro plikterna så mycket större. pPikens och bajonettens ömsesidiga företräden lära inom samma förening väckt stridiga åsigter. Man fann att piken träffar föremålen på längre afstånd, och säkrare, men att de pikerade vanligtvis sluta med att tilleripa bajonetten. Herr Lefrens öfverläggningsömne till nästa möte: frågan om ,kavalleriets ändamilsenligaste öfnivgar under fredstid, är lätt besvarad. Hvem vet icke att kavallerister i fred bäst duga till adjutanter, äfvensom att göra choquer och slående bevisa sabelns företräde framför ordet? Kavalleriet nyttjas ock i fred, belst på ladugårdsgärdet, att bevisa fredsofficerns företräde framför truppen, — likasom det i krig mest får visa truppens företräde framför befälhafvaren. — Uti samma tidning förekommer äfven ett qvickt och oförargligt skämt i anledning af ett jemmerfuillt yttrande i Morgonbladet öfver ett rykte i en annan tidning, att presidenten von Hartmansdorff icke skulle varit i stånd att få byra någon våning. till våren; ett rykte, hvilket för öfrigt är ogrundadt. Se här ett utdrag deraf: EN ANNAN OLOF TYSTE. T