Aftonbladet – 14 mars 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: (Iasändt.) VID GRAFYVEN den 43 Mars 4850. Moder, ensam vorden i ditt tjäll, snart du sörjde ut din sista qväll; ty förrn året lyktat, sen din make flyktat, fann du honom äter öfversäll. Men din dotter, dine söner sju, de stå ensamme och gråta nu kring det tysta tjället, . der j bon i stället, t Han, den bäste Far, och Moder, du: Här nu mer är det föräldrabem, som de spridda samlar, lem vid lem; ty det kära, fordna, plötsligt ödevordna der vid näset — tillhör mer ej dem. Och från grafvens fridinvigda rund, der de stä ännu en sorgens stund, åter ut de vandra, skiljda från hvarandra, blott med er, j döde, i förbund. Ty hur lyckan kcmmer eller far, ett är mianet af hur förr det var, när för barnen unga goda englar siunga, såsom j för dem i vårens dar. Och när vägen synes svår och lång, minnas skola de sin berdomssånrg; den skall mod dem gifva, till allt godt dem lifva, tills de hvila få ock de en ging. Då de samlas uti himmelen, möta, Fader! Moder! Er igen: blifra med er unga, börja alla sjunga om den evigt trogna kärieken.