Aftonbladet – 14 mars 1850, sida 2

des, och hvad beträffar det kongl. bref af den 923 Sept. 1823, hvilket kollegium åberopat med afseende på den ordning hvari sökande böra på underdånigt förslag uppföras, neml. föreskriften att ordningen skall bestämmas af de sökandes ömsesidiga skicklighet för den tjenst som är i frågar, vågar jag betvifla att kollegium träffat rätta tillämpningen af berörda nådiga stadgande, då kollegium deraf vill hemta stöd för bokbållaren Friis uppförande i första rummet på förslaget; enär i fråga om skicklighet till en kamereraretjenst i bokslutskontor, det torde vara nödigt att den som förordas, dokumenterat sig i kunskaper och erfarenhet om bokslutsgöromål, hvilket icke är förhållandet med Friis, som aldrig uppgjort något bokslut för krigshollegii räkning och, såsom jag tror mig veta, icke heller för något annat embetsverk, icke heller något fältkassabokslut, hvilket sednare dessutom är en jemförelsevis temligen lätt sak. Att deremot bokhållaren Friis kan ega skicklighet i bokslut, eller snart förvärfva den, vill jag icke bestrida; men en sanning är, att hans bekantskap med bokslut först genom kollegii förord blifvit kunnig bland hans kamrater i krigskollegium. Hvad videre angår ordningen i hvilken tjenstemän böra på underd. förslag uppföras, får jag underdånigst åberopa följande författningar, hvilka högl. koll. synes hafva förbisett, neml. kongl. förordningen den 20 September 4723, och kongl cirkulärbrefvet den 25 Augusti 1741, innehållande att såsom grund till befordran gäller den tur som verkliga sysslan åtföljer, då den med skicklighet och erfarenhet är förenad, och vidare enligt sistnämnde nåd. cirkulär att när tjensteårens myckenhet har skicklighet och erfarenhet till sysslan med sig till följe, den då alltid bör gälla, men annars icke; och kongl. brefyet den 235 April 4758, att vid förslegens upprättande, böra de, som derå uppföras, erhålla sina rum i den ordning deras tur föranledern. Högl. koll. har, såsom ofvan i underdånighet anfördt är, lemnat bokhållaren Friis det mest ampla förord till ifrågavarande tjenst; men då kongl. brefvet till krigskollegium den 7 December 1819 stadgar att förslag, som i underdånighet insändas, få icke af några särskilda förord, hvarken för en eller annan, beledsagas, vill det synas nästan oförklarligt att högl. kollegium, i opposition mot detta nådiga stadgande, kunnat förorda en af de söksnde, och det för tillfälliga meriter utom verklig tjenst. Skulle dylika förord kunna förminska medsökandes förtjenster, vore statens tjenstemän icke skyddade hvarken af grundlag eller speciella befordringslagar, och en tjenstemans framtid skulle bero af tillfälligheter, hade ban än uppoffrat hela sin mannaålder i verklig tjenst. Jag har likväl den tillfredsställelsen, att tvenne af kollegii ledamöter, neml. kollegii äldste civilledamot, numera aflidne hr krigsrådet Salomon, och en annan af kollegii civile ledamöter, som bäst kan bedömma mina tjenstemannaegenskaper, emedan jeg tjenstgör å den af kollegiiafdelningen der han är föredragande, icke hafva ansett mig sakna skicklighet och andra för den ifrågavarande tjensten erforderlige egenskaper, och i följd deraf uppfört mig i första rummet å det underdåniga förslaget. Vid omröstningen till bestämmande af ordningen på förslaget, yttrade sistnämnde civilledamot, neml. hr krigsrådet Lauren: Hvad angår frågan om ordningen i hvilken Stenberg, Friis och Tottie böra å det underdåniga förslaget uppföras, så har jag af de ingifne tjensteförteckningarne inhemtat, att Stenberg antagits i statens tjenst år 4808, erhållit ordinarie tjenst vid krigsakademien år 1820, och i krigskollegium år 1827, befordrades vid sistnämnde verk till revisor 1837, såväl derförinnan som sedermera varit flere gånger förordnad att förrätta kamreraretljenst vid krigsakademien och i krigskollegium, samt darjemte varit uppförd på underd. förslag, år 4843 till kamreraretjenst i krigskollegium, och 4846 till revisionskommissariesyssla i kammarrätten; att Friis år 18335 inkommit i statens tjenst, år 4839 undfått ordinarie beställning, år 1845 befordrats till tjensteman i andra grader, samt förut och sedermera innehaft åtsk llige förordnanden såsom krigskassör, keamrerare och inatendent, fältkamrerare och kassör vid krigskommissariat, samt att Tottie, som år 1833 ingått i statens tjenst, år 4841 erhållit ordinariesysslav — — och som, vid jemnförelsen af dessa tjensteförhållanden, dey visar sig, att Stenberg erhållit ordinarie befattnivg i första tjenstegraden förr än någondera af medsökanderne i statens tjenst inkommit, och redan innan någon af desse till ordinarie tjenster utnämndes, innehaft syssla i andra graden, samt således är till tjensteår begge sina medsökande öfverlägsen; äfvensom hvad särskildt beträffer Friis och Tottiev — — — alltså, och då Stierberg tvente gånger varit uppförd på underd. förslag till lediga tjenster af samma grad som nu ifrågakomre syssla, af hvilken utmärkelse Tottie endast en gång, och Friis iogen gång varit i åtnjutande, samt bland sökanderne, Sterberg ensam blifvit benådad med riddarevärdighet, finner jag mig föranlåten, för min del, å det underd. förslaget uppföra i första rummet revisorn och riddaren Stenberg, i andra rummet bokhållaren, t.f. kamreraren Friis, och i tredje rummet kammarförvandten Tottie. Såsom följd häraf, och då jemlikt kongl. brefvet den 7 December 4819, de förslag för lediga tjensters återbesättande, hvilka af kollegium upprättas, skola till Kong! Maj:t i underd. insändas, uten att af några särskilda förord hvarken för en eller annan af de föreslagne beledsagas; anser jag icke, lika med hr referenten, att underd. anmälan om bokhåilaren Friis: skicklighet, nit och särdeles lämplighet för ifrågavarande keamreraretjenst må i kollegii underd. skrifvelse intagas; eller att något tillägg i dylik syftning, vare sig till förmån för en eller annan bland sökanderne, bör i samma skrifvelse inflyta.n Denna hr krigsrådet Laurens uppfattning af grund: lagens och de särskilda befordringslogarnes tillämpning vid bedömandet af de sökandes rättigheter, år väl helt och hållet afvikande från den, hvilken re ferenten, hr krigsrådet Forsberg, funnit sig böra framställa i kollegium, och i hvilken sednare framställning hr öfverstelöjtnanten och riddaren Thestrup och hr general-intendenten och kommendören Söderberg förenat sig; men hvilkendera åsigten är den rätta, torde vara mindre tveksamt att bedöma, då referentes, och j mte honom kollegii samtlige militäre ledamöter, äfvensom hr t. f. presidenten, icke fästat vederbörligt afseende å förenimnda nådiga förbud mot förords meddelande och endast kunnat åberopa deras öfvertygelse om Friis företrädesrätt, af skäl att hen tvenne gånger blifvit förordnad förrätta fältkamreraretjenst, och derjemte en månads tid (under tjenstledighet) förestått intendentsbefattning vid en armåkår, under utöfnivgen af hvilka tillfälliga uppdrag han skall hafva förvärfvat sig den bekantNN RT oe 0 rer