Aftonbladet – 4 mars 1850, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Att uti tidningen Aftonbladet benäget måtte inagas nedanskrifne svar på den der intagna artikel mm: Några förhållanden i Lappmarkenn, derom år undertecknad ödmjukast anhålla. En insändare ifrän Vesterbottens lappmark har iti nris 238 och 240 af Aftonbladet detta år anört åtskilliga insinuationer, hufvudsakligen rigtzde mot inspector för dervarande missions skolor, i anedning af dennes till höglofl. missionsdirektionen len 9 sistl. Mars afgifne yttrande om det fortfarande behofvet af missionssällskapets verksamhet emväl inom Åsele lappmark; och till bemötande af nsändarens osanna uppgifter och falska slutsatser må följande meddelas: Att skyldigheten upphört för pastor i Wilhelmina, att der förrätta lappsk gudstjenust, synes vara en obestridlig följd af Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 43 Juli 4848 och de af insändaren jemval citerade motiv, hvarpå den grundar sig. Då det såjedes hädanefter icke lagligen åligger pastor i Wilhelmina, att der förrätta lappsk gudstjenst, är ju en enkel och klar sak, att han. jemlikt högst åberopade nådiga resolution, kan anses hafva fått dispens från denna skyldigbet. Dermed är dock icke sagdt, att lappsk gudstjenst aldrig kommer att förrättas i Wilhelmina; men, af nyss anförda skäl, kan presterskapet derstädes, emot sin vilja, aldrig tvingas ill tjenstgöring på lappska språket. Sådant beror hädanefter på deras eget fria behag och den förmåga och lust de ega, att, på berörde språk. göra sig begripliga och uttrycka sina tankar. Hvilken lappsk språkfärdighet nu varande pastor i Wilhelmina eger, derom är uti den klandrade berättelsen till höglofl. missionsdirektionen icke ett enda ord nämdt eller ens den ringaste antydan gjord. Hvad ins.i denna, af honom å nyc väckta och ömtåliga fråga behapar andraga och bestämma, synes dock strida emot bvad framl. visitator mag. Petrus ILiestadius i sitt protokoll vid visitation med Lycksele skola den 24 Januari 1833 7 officiellt yttrar: Med kyrkoherden Ullenii samtycke skulle han (Ullenii son) äfven under nu löpande året få qvarblifva såsom monitör vid skolan, hvilket synes så mycket nyttigare, som herr v. skolmästaren Hultin icke lärer vara i lappska språket särdeles kunnig. Den sistnämnde blef också aldrig befordrad till ordinarie skolmästare. Den anmärkningen är ganska riktig,, medgifver ins. att om lapparne icke äro mäktiga eller förstå svenska språket, det då är för dem angeläget och vigtigt, att på den enskilda välgörenhetens väg få tillfälle att höra Guds ord på sitt modersmål. Fråga måste då bli, om lappska språket är behöfligt eller umbärligt vid religionsundervisningen i Åsele lappmark. Ins. söker med mycken vidlyftighet bevisa det sednare. Med hvilken framgång detta aflöper, torde rättast och säkrast bedömas af de personer, hvilka med lapparne i Åse!e lappmark stått i offentlig och omedelbar beröring. Ofvanbemälde visitator mag. P. Lestadius yttrar i sitt vid visitation i Fattmomacke kapell af Wilhelmina församling med Åsele lappmarks talrikt församlade lappska allmoge den 42 Juli 4835 hållna protokoll 4 följande: I kristendomskunskapen syntes visitator mycket återstå att önska, ehuruväl församlingen i denna del icke synes gifva vanliga fjell-lapp-förssmlingar efter. En och annan af denna lappalimoge Jäste svenska, men efter hvad visitator af förhöret kunde tycka voro de i allmänhet svagare än de som läste lappska I sitt vid presterskapets i Södra lappmarken sammanträde den 48 Januari 1833 hållna protokoll mom. 2 skrifver samma visitator: I afseende på Wilhelmina, upplyste pastor Grönlund, nuvarande kyrkoherde derstädes, och v. skolmästaren Hultin (den förres efterträdare i kyrkoherdeembetet) hvilken länge tjenstgjort der såsom adjunkt, att preslerskapet derstådes nödvändigt borde känna lappska språket, om lappska allmogen skulle af dem hafva någon uppbyggelse. Häri instämde de öfriga så mycket mera, som hela lappska allmogen i Åsele lappmark endast med få undantag tillhöra den församlingen och finnas upptagpa i dess kyrkobok. Och ehuruväl Åsele lappallmoge kan tala något svenska; ansågs dock pastor Grönlunds uppgift, att denna deras kännedom i svenska språket endast sträckte sig till några vanliga ord och meningar i den hvardagliga konversationen, men icke till religionsspråkets abstraktare begrepp, för grundad och vitsordades af pastorerne Huss och Rhen, såsom bekanta med förhållandet i Åsele lappmark., Häremot strider för ingen del hvarken nuvarande visitators eller M. V. Consistoriiaf ins. åberopade utlåtande, att i dagligt tal svenska språket mer och mindre kan användas af lapparne, då de behöfva meddela sig med svenskar; men att lapparne sins emellan alltid tala det lappska språket och att detta