Aftonbladet – 4 mars 1850, sida 3

jvid religionsundervisningen bättre förstås och ,att ganska många lappar icke förstå svenska språket, användt för meddelandet af religionens sanningar, måste hvar och en, som känner rätta förhållandet och utan alla konsiderationer vill erkänna det, ovilkorligen medgifva och yrka. — Detta har ins. också förut gjort i den reklamation ban låtit införa i Umeåblsdet JM 36 för sistl. år, der han uppträder itill vederläggning af sin egen i samma tidning M 29 s. år intagna artikel af enshanda syftning, uti ifrågavarande ämne, som den i Aftonbladet nu intagna. Att tit, Hultin vore i lappska språket fullt kunnig,, är ett påstående, säger ins. hvilket likväl icke varit min afsigt att antyda, så mycket mindre, som jag icke eger kompetens eller kapacite för afgifvandet af ett sådant bedömande, och har jag sedermera genom tillförlitlige, af fiere med leppmarkens i cet debatterade afseende, tillämpliga förhållanden, bekante trovärdige personer mig bibragte upplysnirgar, blifvit förd till den sig nu fullkomligt stadgade öfvertygelsen, att i Wilhelmina församling, der, enligt qvir qvenniitabellen, lapparnes antal utgör emellan 5 å 600 personer och således en fjerdedel af socknens befolkning, larpsk språkkännedom nu för tiden är för presterskapet derstädes lika nödvändig som fordom, isynnerhet som, med ganska få undantag, lapparnes kännedom i svenska språket (bvilket, i anseende till den s. k. idiotismen eller provincialismen, i den hvardagliga konversationen bar väsendtlig efvikelse från det bokstafiiga; icke sträcker sig till religionsspråkets abstraktare begrepp.a — Vidare torde ej behöfva nämnas till bevis -derpå, att, om andaktsöfningar och gudstjenstliga förrättningar hållas på svenska språket, ganska många lappar inom Åsele lappmark ej förstå detsamma eiler vid berörde förrättningar icke kunna hafva någon uppbyggelsen. Hved ins. ytterligare insinuerar emot missionsskolan i Bastuträsk af Stensele socken, har sin bästa vederlägg: ing i det vitsord, som pastor derstädes uti skrifve!se den 94 Februari sisdt. år om denna skolinrättning lemnat, så lydande: Genom förenämnde skola hsr Feligionsundervisningen ibland Lapparne inom församlingen blifvit allmännare kringepridd och grundligare uppfattad, hvaraf mera ljus i förståndet och värma i hjertat för en bättre lefnad varit synbarliga följder. Förut hängifna sinnligheten, ansågo de, snart sagdt, bränvinet för sitt högsta goda och under berusningen deraf, jemte det de försvagade sina krafter och blefvo tidiga rof för döden. försummade de äfven sina späda barns tillsyn och skötsel, hvarigenom troligen flera omkommo. Nu deremot uppevbarar sig en märkbar förändring: mera omvårdnad om egen helsa och barnens skötsel. Förr ansåg jag att Lapparne af andra orsaker så betydligt förminskades; men eger numera den öfvertygelsen, att okunnighet och liderlighet dertill varit en bufvudorsak. Lapparnes renhjordar bafva ock de sednare ären betydiigen förökat sig. I mån af den skedda lefnadsförbättringen vårdas de nu med mera omsorg än förut. En liten jemförelse mellan förr och nu skall bättre upplysa det. Förut, nedflyttade från fjellen med sina rerbjordar, belägrades och plundrades de af krögare. som för bränvin tillnarrade sig det fetaste af deras boskap, hvarefter de sjelfva, genom denna valu:as förtäring, förföllo uti en dödlik lummer och försoffning, hvarunder deras ännu i behåll varande renar skingrade sig och ofta blefvo rof för tjufvar, vargar och filfrasar. Nu deremot sälja de öfverflödet af sin afvel emot kontanter, förskaffa sig derigerom andra förnödenbeter, arbeta, valla sina repar, uppsöka de tjenligaste betestrakter och rensa skogarne ifrån skadedjur m. m. Man ser således huru lefvande och sann christlig kunskep är nyttig till all ting. Detta förhållande bindrar dock icke alt en och annan af befolkningen ännu kan vara begifven på starka dryckers förtäring och derunder begå excesser, såsom tyvärr jemväl bänder i de mest civiliserade länder. Att således ett slagsmål förliden böst kunnat uppstå emellan 2ne Lappar ifrån Stensele, till följd hvaraf den ene sedermera afled, är visserligen att beklaga. Något annat brott vet man likväl ej der blifvit föröfvadt sedan långliga tider tillbaka, då på sednare tid flera och lika grofva brottmål förekommit ibland Lseppska befolkningen inom Åsele L:ppmark. Den skillnad i lynne och karakter emellan Asele och Lycksele lappar ins. omtslar är lika pertiskt och oriktigt att antega, som bans påstående är ogrundadt och falskt, att Lapparne nu i allmänhet blifvit försvenskade,. Dermed skedde visserligen i de äldsta tider: åtskilliga försök, som dock misslyckades. Huruvida den för några år sedan vidtagna försvenskningsmetboden, genom Leappbarners utpensionering till svenska åbor, kommer att medför : bättre resultat, måste ännu vara för tidigt att bedöma och afgöra. I de gamla s. k. kronskolorna lästes alltid Leappska. I den på sednaste decennium inrättade missionsskola få fattiga Lappbarn, som öfvergifva nomadlifvet, visserligen lära sig läsa på svenska, men de, som återgå till fädrens yrke, hafva, på sina föräldrars uttryckliga begäran, inbemtat sin cbristepbdom på Lappska språket. Då Lapparnpe således icke i sekler kunnat försvenskas, är det föga sannolikt och möjligt att de ru, på några år, kunnat genomgå en sä stor och genomgripande förändring, alt deras ursprungliga nationelitet i allmänhet gått förlorad. De uppsåtliga misstydningar, vrängda framställningar, lömska och obestyrkta tillmälen, som ins. för öfrigt sätter i samband med sina sanningslösa och stridiga deduktioner, gå hufvudsakligen derpå ut, att ådsgalägga, huru afsigten med de klandrade uttrycken varit att förklena och nedsätta andra m. m., utom att i thy måtto bjuda andra skäl för sig än egna hugskott och suppositioner. Efter sig sjelf och egna åsigter vill ins. döma andra; men. dessa hans omdömen äro af den beskaffenhet, att de i sitt närvarande skick ej förtjena att mötas och afslöjas, utan få alltså stå för hans egen räkning. En ins., hvilkens bana för öfrigt ligger helt och hållet utom kretsen af ella kyrkliga ärenden, och som antingen af skadelust eller för något annat intresses skull tid efter annan kan ombyta öfvertygelse och skrifva både mot och med i samma sak, synes också, i fråga om trovärdighet och ektning ifrån allmänhetens sida, ega ringa eller inga anspråk. Lycksele den 3 November 4849. N. J. Sundelin. Jemte det vi instämma i de åsigter förestående replik innehåller, få vi till alla delar vitsorda de deruti gjorda uppgifter och intyga, att de i samma replik anförda utdrag af handlingar och bref äro lika lydande med oss förevista originaler. Lycksele ut supra. P. Forssell. R. 0. Holmström. Kronofogde i Wester— Expeditionsfogde i Westerbottens läns Lappbottens Lappmarker. marker. U RÄTTEGÅNGSocz POLISSAEER. En vidlyftig ransakning om ett par stölder har i dag börjat vid rädstufvurättens 4:de afdelning. De tilltalades antal var åtta. Målsegande voro grosshandlaren Hamfeldt och handlanden Gans. I dag medhann rätten icke mera än anteckna alla de stulna effekterna och deras värden, oaktadt målet