Aftonbladet – 4 mars 1850, sida 3

I följd af här ofvan tecknade förfrågan om un dertecknads besök hos enkefru Meöria Gustafva Fre denheim, samt uppmaning att meddela upplysning om derunder något samtal ägt rum om det kapita minst 146. 666 . 73; Tdr banko som hon af herr lagmar Boström å Östanå skall ägt rätt att uppbära, får jag härmed enligt med sanningen intyga: 4:mo Att jag, under loppet af år 18435, 9:ne sär skildta gånger besökt enkefru Fredenheim, som di bodde uti Schultzenheimska huset vid Blasieholmen Det första af dessa besök hos henne skedde unde: mitt vistande i Stockholm den 6 eller 7 Maj nämnde år, då, efter något tal i hvarjehanda ämnen rörande ställningar och förhållanden å orten der jag vistades fru Fredenheim sade: Hvad tycker herr kyrkoherden väl, att jag ännu icke fått mina affärer med Boström uppgjorde. Jag har föreslagit: honom. at: insätta penningarne hos någon grosshandlare; men han svarade: ser icke svärmor att våra handlande som oftast göra konkurs, kan det då icke vara så godt att hafva dem hos mig inneståenden. Detta är allt hvad jag med visshet påminner mig den gången blef taladt i ofvanskrefne sak. Vid mitt sednare besök i slutet af Juli eller början af Augusti, då enkefra Fredenheim var sänglig gande, och i samma rum innevoro fru Westerberg och hennes son, talade fru Fredenheim till mig blott om sitt sjukdomstillstånd och sade ibland annat: Jag vet ej hvad ondt jag gjort, som ej kan vara värdig att få skiljas hädan, utan måste så länge plågas här. I anledning af denna fru Fredenheims yttrade oro talade jag några tröstande ord till henne och efter det sista afskedstagandet aflägsnade mig, utan att något tal då föreföll om ifrågavarande sak. Sanningen af hvad jag här ofvan intygat är jag beredd, att om så påfordras med liflig ed bekräfta: Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Riala den 214 Juni 4849. Joh. Erik Berg, Kyrkoherde i R:ala, Kulla och Norr Ljusterö F rsamiingar. (Sigill). Uadertecknad, som i egenskap af sjuksköterska varit anställd hos enkefru M. G. Fredenheim från början ef April månad 4843 till hennes den 4 derpåföljde Augusti timade död, intygar härmedelst: itt fru Fredenheim under denna tid flera gånger beklagade sig deröfver att hon ej hade någon säkerhet för utbekommande af de 25 000 rdr som lagman Boström förbundit sig att utbetala derföre att hon fru Fredenheim) till honom afstått sin besittningsrätt till Östanå. På min fråga om ej fru Boström ensam skulle hafva allt efter sin fader, svarade fru Fredenheim att hon sjelf hade haft rättighet att vars i besittning af Östanå några år, men afstått detsamma åt lagman Boström emot en viss summa, och var glad att derigenom hafva något att lemna åt sina söner. Af venledes hörde jag fru Fredenheim yttra sin glödje deröfver, att hon bade så förordnat, att den arfslotwt efter henne som föll på kapten Sköldebrands andel af nämnde kapital, -j skulle åtkommas af hans kreditorer, utan fördelas åt hans barn. Likealedes kan jag intyga, att fru Fredenbeim flera gånger yttrade farhåga att lagman Boström ej skulle fullgöra sine åtagne förbindelser, och äfven i öfrigt emot honom hyste ett stort misstroende, såsom exempel hvarpå jsg anser mig böra anföra. att fru Fredenheim vid ett tillfälle, sedan jag underrättat henne derom, att lagman Boström och grosshandlaren F. A. Woesterberg under det fru Fredenheim sofvit, öppnat hennes byrå och derutur framtagit och genomsett en gammal plånbok med inneliggande papper, häröfver blifvit högeligen förtörnad, samt förklarade att hennes nycklar, som förut varit liggande på en kommod bredvid sängen, derefter skulle ligga antingen i sjelfva sängen eller innehafvas af hennes kammarjungfru, på det att herrar Boström och Westerberg ej vidare måtte kunna, henne ovetande, gå i hennes gömmor. Sanningen af hvad jag nu intygat, är jag beredd att när som helst med liflig ed bekräfia. Stockholm den 34 December 4849. Anna Sundström född Bergström. Att fru Anna Sundström, född Bergström, erkänt innehållet af förestående vittnesattest, sedan densamma blifvit för henne uppläst, intyga: Carl Anian Roos. C. W. Edman.