Aftonbladet – 2 mars 1850, sida 1

fors mig af detta vackra fruntimmer. Hon var af en späd men intagande vext, och hennes ansigte egde ännu mycket qvar af det; som för några år sedan lär ha gjort henne till en utmärkt skönhet. Hennes yttranden voro, såsom man väl kan förmoda, själfulla och lifliga, och utan förbehållsamhet inlät hon sig i ett högst underhållande samtal om de sköna konsterna och deras skätter i la bella Italia. Det drog temligen långt ut, och jag fann det vara min skyldighet att afbryta. Jag hade redan :rest mig, för att taga afsked, då kaptenen anmäldes och fick inträda. Han bar, till min förvåning, holländsk sjöofficersuniform och en rysk orden på bröstet. Annu högre steg min förundran, då ban förblef, så om en: ordonnans, stående straxt innanför dörren, eler på sjelfva tröskeln, med ett ansigte, hvari något högst sällsamt afspeglade. sig, hvilket oczså ovilkorligt förde mina ögon ifråRbonom till föremålet. Der stod comtessen — en liknande spegel — men hennes förvåning syntes blandad med ett glädjeskimmer; hon var äfven den som bröt tystnaden: Såvida jag icke misstager mig, — stammade hon svagt och med arbetande röst — har jag någongång förut — Med en djup bugning besvarade och bejakade han frågan. — Det är många år sedann, återtog Hon; och hennes blickar sjönko mot golfvet. Elfvan, svarade han och nedslog likaledes ögonen. Då framträngde tårar under hennes ögonlock; hon såg åter upp, tryckte den ena hanlen under bröstet, utsträckte den andra, och kastade en förvirrad, orolig blick på mig. — Jag kände nu, att en tredje man här var för mycket. Med en tyst bugning drog jag mig illbaka och trängde mig sakta ut ur rummet akom kaptenen. Jag skyndade att uppsöka konrektorn, för utt meddela bonom den icke mera tvifvelakiga upplösningen af den hemlighet, af hvilken ag om natten blifvit medvetande. Jag sprang — obegriplig för alla som jag mötte — ur um och i rum, trappa upp och trappa ned. Andtligen fann jag honom i vårt gemensamma ofrum. Nästan andlös utstötte jag: han har enne — hon är här — det är hon — kar cke vara annorlunda., — Hvem då, huma