Aftonbladet – 28 februari 1850, sida 2

Article Image
Skola vi ej göra försök en gång till? sade kronfogden. Hvem kan veta? Om rektorn t. ex. inbjöde henne? Hen konverserade i går afton så behagligt med henne, och det tycktes soma om språklådan då icke blef tömd. Skrif till henne några rader!v Det gjorde jag. Svaret kom muntligt och genast: Hon skulle hafva den äran. Jag stod just i en vänskaplig strid med ett par andra dansande om hvem som skulle begynna, då Alice inträdde. Amor och alla gracerna! det var hon, och det var icke hon. Jag såg och såg: det var icke den förra mörkklädda, mörklagda, kalla, nästan stela fransyskan;e det var Terpsichore sjelf, lätt som Zefir och mild som morgonstjernan. En snöhvit balklädning flöt i täta veck omkring den mest intagande kropp och nådde ej öfver vristen, lemnande till fritt beskådande de nätta, välformade fötterna, omvirade på gammalgrekiskt vis med rosenröda silkesband. Ett himmelsblått flor höljde barmen, och en enda lilja — ett verk af konsten — prydde den mörkbruna hårflätningen på hennes bjessa. Men ansigtet framför allt! Hvilken sällsam förvandling hade det undergått! Hvart hade den stora munnen tagit vägen? Då hon, med ett par leende ord till tacksägelse, smålog emot mig, nir jag framträdde för att helsa och uppbjuda Leane, skulle jagfgrna önskat den litet större, för att få skönja desto flera af de skönaste tänder, som någonsin framglänst emellan tvenne purpurläppar., Och ögonen! Afven dessa öppnade nu för första gången inför mig sin mörkblå himmel och visade mig i en blixt, hvilken själ som bodde derinomå ), Lycka var att musiken i detsamma började; ty min öfverraskning var så häftig och tillika så ljuf, att jag kunnat glömma dansen, mig sjelf och allt annat omkring mig: : (Forts. följer.) ) Hvad är skönhet annat än återskenet af en skön själ! Hvarje serskild del af ansigtet kan vara vacker, det hela regelrätt: men fattas själens glans, så har det icke större värde, än Pygmalions Galathea, innan gudarne hörde hans böner och skänkte henne en sådan; det väcker beundran, men icke kärlek.

28 februari 1850, sida 2

Thumbnail