Aftonbladet – 28 februari 1850, sida 2

ning, meddela notiser om skyttväsendet i Tyrolen. regleradt genom en skyttförordning af 1845, — all under den gamla goda regimen. Hvad Metternich i Österrike stadgade och inrättade, det anses i det fria Sverge vara revolutionära anslag. Landet (Tyrolen), säger den tyska tidningen, ;kan skatta sig lyckligt, ty på alla håll visar sig en tilltagande välmåga. Inom fyra år har antalet af de inskrifna målskyttarne, som frivilligt förpligta sig till öfningar med studsare, stigit ifrån 46,4392 till 20,471. Öfningsplatserna hafva fördubblats och man träffar pu i dalarne 303 skyttgillen (Schiesstände) som dela sig i ett hufvudgille för hela landet i Insbruck, 7 krets-, 64 häradsoch 231 socken-skjutbanor och säliskaper. Före år 1846 användes årligen af statsmedlen 4760 floriner (4 florin — 4 rdr 2 sk. sv. bko) till befordrande af denna vz2penlust; nu har detta bidrag höjt sig på det frikostigaste, till 4:,090 fl. Regeringen har under dessa fyra år gifvit en summa af 132,740 fl. till landets skyttväsen; deraf utdelades 44,3858 fl. såsom prisbelöningar å 3 fl. för hvar femte:skytt.n Den tyska tidningen har häröfver följande reflexioner : Det är en vacker summa man användt på detta folknöje, hvilket dock är något mer än blott ett nöje, — är upphofyet till en sällsynt egenskap hos en fjerdedel af samteliga befolkningen, nemligen egenskapen att vara fullt vapenför och öfvad. Otvifvelaktigt ligger i denna offentliga uppmuntran, till en för detta land och folk så nyttig utöfning af deras medfödda skicklighet och håg, det enklaste, och minst ostensibla sätt att på samma gång göra landtförsvaret starkt. Skjutvapnets säkra handchafvande är grundvalen för det tyrolska försvarsverket. Emellertid har erfarenheten med de sista skyttuttågen till gränskriget ådagalagt, att en fast militärisk reglering af uppbåden och manskapets taktiska bildning är oumbärlig, om icke fördelarne af skjutskicklighet skall lida afbräck. Tyska skyttväsendets förkofran synes oss icke allenast vara en sak värd att beaktas af folk, som i bergland glädja sig it kärnskott och bössknallar — utan det gäller för oss såsom ett exempel på det friaste folkförsvar, som engång i den tyska folkbeväpningen skall göra sig gällande.n Härtill vilje vi endast tillägga, att oaktadt Tyrolen sålunda är organiseradt på denna revolutionära fot (genom den revolutionsmakaren Metternichs försorg), har man der icke märkt någon fiendtlighet mot kejsarens makt eller person. Tvertom tog, om vi ej missminne oss, den sednast afgångne österrikiske kejsaren just sin tillflykt midt opp i dessa skyttgillen då hans trogna arme icke längre kunde försvara honom i Wien, det der ledsamma året 41848. Skulle icke Morgonbladet nu, me: Metternichs exempel för ögonen, kunna adoptera en annan åsigt ?