Aftonbladet – 27 februari 1850, sida 3

exempelvis, de aritmetiska grundernav, angelägna för mathematikern specielt, men icke för hvarje menniska, som dock för sina dagliga ärenden behöfver kunna räknap. Det förhåller sig på samma sätt med de geometriska grunderna,. Snickaren måste känna bru ket af vinkelhaken, passaren, linealen; han skall kunna rita qvadrater, trianglar, cirklar, igurer af mångahbanda slag, och göra sina arbeten efter dem; men al:a de mathematiska egenskaperna hos dessa figurer behöfver han 2j veta, och än mindre kunna bevisa dem. Han är således ytlig,, enär han ej vet grunlerna för hvad han utför; men han är emelertid ganska bra och skicklig i det han skall. Det är emot detta system att göra räkneläan fullt praktisk, som ett reaktionärt parti, lels af egare till de äldre aritmetikornas förager, dels afcåtskillige skolelärare, upprest sig inder pretention att strida emot ythghet och n dödande mekanism i undervisningen. Hr )iterström har rsngerat sig på detta partis ida, likväl så, att han icke allenast vill besämpa de nya aritmetiska läroböckerna efter Nya Elementarskolans system, utan tillika alla de samla, såsom samtligen stående på en fördömig basis. Hr O. vill hafva bort Qvattuor spevies, och i dess ställe införa en Teckenlära; san vill hafva bort Regula de tri (med alla hy åtföljande tillämpningar för särskilda räk1esätt), och i stället göra bruk af Eqvationsäran. Allt detta kunde måhända rätt väl låta äga sig, om det en gång blir utfördt med den slarhet och bestämdhet, att lärjunzen med törre lätthet kan fatta, behålla och begagna let, än räkneläran efter vanliga methoden. Men letta företräde är just bvad hr Bergius bestriler hr O:s system. Vi skola nu taga sjelfva detta or O:s system i närmare skärskådande. (Forts.)