Aftonbladet – 27 februari 1850, sida 3

Westgötha Regemente skulle bli major vid Bohus Läns Regemente. : Nyheten gick som em löpeld: allmän harm och förbittring märktes såväl inom officerscorpsen som bland allmänheten; många lugnt tänkande betviflade dock möjligheten deraf, under förutsättning att en Generalbefälhafvare ieke kunde våga offentliggöra en sådan utnämning förr än successionen blifvit inför Konungen i Statsrådet föredragen och bestämd, och hvartill de trodde sig hafva så mycket mera skäl, som med visshet var kändt, att chefen ville ha platsen besatt af någon inom regementet. Den ovanligt långa vacancetiden, samt autigen Öfverste-löjtnant v. Rosens transport till 2:dra majorsbeställningen lugnade sinnena med bhoppet att chefens förslag skulle gå igenom; men, huru öfverraskades man icke, då på Regementsordres tillkännagafs att v, Essen (en knapast 3 års gammal kapitlen, som prejudicerat trefjerdelar af kapitensgraden) under d. 48 Januari biifvit utnämnd till major, tvertemot chefens förslag; och huru stegrades icke förtrytelsen, då genom någon person som har relationer i Stockholm, man underrättades att ryktet der ville veta, att generalbefälhafvaren bifogat chefens förslag det förnärmande utlåtandet, att han icke kunde tillstyrka detsamma, emedan ingen inom regementets kapitenserad var passande för platsen. — O ve!!! Alla 43 ....... !!! — Hycm kunde ana något sådant då regementet för några år sedan förevisades konungen på Beckamo, och högstdensamme förklarade sig belåten så väl med kompanierna som dess exercis, och general Löwenhjelm, då landshöfding, med förtjusning yttrade sitt välbehag öfver regementets vunna anseende! Huru förklara denna inkonseqvens; eller har nu samma regementes officerskår så sjunkit, så försämrats på dessa fyra åren, att ingen af dess kaptener är duglig till major? — Chefen, hvilken obestridligt känner regementets officerares duglighet och användbarhet bättre än generalbefälhafvaren, lärer .Gock vara af motsatt tanka, och äfvenså allmänheten. Ividrigt fall kan väl krigsstyrelsen ej underlåta att hålla allvarlig räfst med en befälhafvare, som låter sitt regemente så sjunka.