Aftonbladet – 27 februari 1850, sida 2

ir att sträfva efter den arbetande klessens frigörelse från det andliga och materiella förtryck, hvarunder len för närvarande hvilar. Han visade att arbetaen har rätt, att uppnå detta på etl sätt: lagligheens, och anförde härvid Rousseaus yttrande: så änge ett folk är tvunget att lyda och det lyder, gör jet väl deri; men så snart det kan afskaka oket, och det afskakar detsamma, gör det ännu bättre.n Vidare yttrade talaren, att idens makt är stor och eldar svärmaren till handling, men denna handling bör icke stå i strid med eller vara lösryckt ur verkigheten. Framtid och nutid böra räcka hvarandra handen. Detta är hufvudsakliga innehållet af det extemporerade talet, som flera gånger afbröts af lifiiga bifallsyttripgar. Sedan skålen blifvit tömd under mångdubblade hurrarop för arbetarföreningens framtid, uppstämdes en fosterländsk sång. — Den tredje skålen föreslogs af arbetaren Löwstädt för proletariatets frigörelse. Talaren uppdrog en kort historik öfver arbetarens öfvergång från slaf till lifegen och slutligen till hvad han är. proletär. Han uppmanade i rättvisans ocb broderlighetens namn till en gemersam samverkan för proletariatets frigörelse. Den fjerde skålen gällde gqvinnan, hvarvid hr Borg uppläste verser, som blifvit för tillfället författade af en bland föreningens medlemmar. Härmed afslutades de egentliga skölarna. Flera talare uppträdde likväl sedan, bland andra arbetaren Bauhahn, tysk till nationen, som. med mycket bifall talade för nationaliteternas försvinnande och för frihet, jemlikhet och broderlighet. Tslearen sade bland annat, att alla nationer böra i broderlighetens namn räcka hvarandra handen, utan afseer.de på om man ir tysk, dansk eller svensk. All tionalitetstrid måste upphöra. — Hr destilltatoren Michaelson talade för arbetsklassens på landet vålgårg, och i varma ordalag visade han huru denna del ar befolkningen varit den, som ofta värnat sitt fosterlands sjelfständighet. och hvars arbeten och mödar ingalunda stå efter handtverkarens, hyarföre vi äfven borde uppjaga desamma i våra välgångsönskaningar. Talet framkallade lifliga bifallsrop, hvilka bevisade de sympatier, dem arbetarne hysa för hvarandsa, utan afseende på yrke och vilkor. Derefier uppträdde hr Sjöberg och tackade deltagarne för den hållning hvarmed festen bifvit omfattad och dena vördighet man under densamma iakttogit.n Reforin innehåller äfven en polemisk artikel mot Aftonbladet, som vi få til:fälle att utförligare omtala en annan dag. För ögonblicket citera vi endast följande: Aftonbladet har, vi kuana icke neka det, gått långt i sina medgifvanden, och vi taga det på orden. Då mar sagt: ati arbetet bör beislas väl och att derföre privilegier, monopolier och klessväldet böra undsnrödjas, statsmachineriet göras så litet tungt som möjligt, höga tullafgifter på allt som hör till de första lifsförnödenheterna afskaffas och egendomsförvärfvet göras mera tillgängligt, då skulle vi icke hafva mycket att tillägga, om vi vore öfvertygade att Aftonbladet verkligen här läst mer än en utenlexa. Det fägnar oss att Reform här har behagat åtminstone upptaga något af Afionbledets framställning i en föregående artikel; men alideles belåtne äro vi ändå icke. Dett rde nemligen tillåtas anmärka, att hvad Reform här sökt framställa såsom ett medgifvande å vår sida, är ingenting annat än hvad som varit ko.seqvent yrkadt i Aftonbladet alltifrån den tiden, då utgifvarne af Reform ännu gingo i skolan. Det är således icke alldeles fair play af Reform, att söka framställa dessa åsigter såsom någonting nytt och afvikande från hvad den liberala pressen förut yrkat. Emellertid skole vi vid ett annat tillfälle rält gerna gå Reform tillhanda med den begärda förklaringen, om hvad vi anse kunna uträttas med de reformer, hvilka vi önska.