men de pt och allvarnigt tankande man-! nen. OÖiveralit ver han den värderade, den aktade, (2 redbare vännen, kamraten och för. manner : — han var en ibland dem, som sig sjelf ov ;, ega ett afgjordt företräde framför de tie är den utmärkte amiralen af Wirkinna och uppskatta von Sydows r, uch såg i honom en framtidsman, åt hvilken ban lemnade månget faderligt råd i Också visste von Sydow att uppta förtroende, och ansåg alltid med sarehet amiralen af Wirsn såsom sin och välgörare. 7 blef von Sydow informationsofficer gs eskader och ännu lefver månjöman, som med djup tacksamhet minnes den vördade läraren. Men theoriens formler måste snart bytas ut mot krigets prak Det v -tiska utöfning. 1808 års krig med Danmark och Norgce var en skola alldeles efter hans sinne, och deruti han mången gång i verkligheten wuiförde en mästares och bhjeltes roll. Kommeuderad såsom befälhafvare på mörsarefartyg, bevistade han den 27 April s. år den för svenska skärgårdsflottan så ärofulla drabbningen vid Strömstad, då fyra svenska kanonslupar och ett mörsarefartyg, under kapten Norbergs befäl, blefvo angripne af 27 norska krigsskärgårdsfartyg, nemligen 11 kanonslupar och 16 kanonjollar, hvilka efter 21, timmes hård drabbning blefvo tillbakaslagne utan att vinna sitt ändamål att intaga Strömstad samt de derstädes för armeens behof med proviant väl fyllda magasiner och transportfartyg. Denna drabbning, till hvars vinnande den unge voa dow genom ett klokt beräknadt läge med sitt mörsarefartyg,i stor mån bidrog, omtalade han såsom en bland sitt lifs gladaste stunder, sjelf en skicklig målare utförde han på 1 — fastän i de sednare åren af sin lefnså — dock i lifliga och raska drag denna b:ialj, såsom sitt käraste minne. Det v:r öfven från denna stund hans snille började 42 sig åt artillerivapnet samt skärgårdsflot!sn i slimänhet, hvarinom han sedermera utfört så många genomgripande reformer, uppfinning förändringar och förbättringar, som gjort iska skärgårdsflottan till Europas förnöx År 1809 omenderades han såsom chef å en division pna kanoncslupar, stationerad vid Helsingborg, och bade under denna tid tillfälle att utmärka sis wi mindre träffningar med danska kanonslupar va kapare; blef derefter utnämnd till löjtnant och erhöll medalj för tapperhet till sjös. r 4811 då en engelsk flotta visade sig utanför Götheborg att. hindra Sveriges biträdande af kontinentalsystemet, var han åter kommenderad såsom chef e mörsarefartyg, samt åren 1813—14 divisionsche? däckade kanonslupar, stationerade i Sundet, oc: umärkte sig derstädes många gånger, genom at: an franska kapare återtaga åtskilliga uppbragte bandelsfartyg. Under det nare året eller 1814 blef han kommenderad såsom chef för 6 mörsarefartyg, bevistade : kriget mot Norge, och utmärkte sig i vid bombardementet af Fredriksstad räkningar och mannamod, så att han, i drikstad presenterades för kronprinsen Carl Johan, ;il af honom välförtjent loford; också utnämndes straxt derefter till kapten, och erhöll löfte om koxx. svärdsorden, hvilken ock år 1817 blef hono 1 tillställd. de krig visade sig von Sydows prakanerhet genom förenkladt sätt att föra grofva ner och mörsare upp på höga berg, samt att föra artilleripjeser i land från fartyg vid långgrunda svånder. Efter kvicets slut började han påtänka allvarliga förbättring: nom det vapen han med så mycken förkärlek tat, och hvars bebof af förbättringar han genom kriget insett. Såsom chef kommenderad! på flera militara kustbevakningar, hade han alltmera tillfälle au ins2 nödvändigheten och behofvet af en skärgårdsfiova till Sveriges kustförsvar; och den outtröttlige mannens förtjenster härutinnan blefvo icke länge obemärkte. r 4820 inkallades han till arbetande Iedamot i kongl. krigsvetenskapsakademien, 4823 d. 4 Juli befordrades han till major vid armeens flott Påföljande året blef han kommendetad tiil S: asolm för artilleriförsöks utförande och utnämndes 1825 till tygmästare vid Stockholms station af Konzl. Maj:ts flotta. Det är isycoerhet ifrån denna tid skapelserna af v. Sydows snille började väcka en allmännare uppoa af Fredrikshall genom skarpsinnigmärksamhet. Han arbetade sig in uti skeppsbyggeriets och nachinslärans vetenskapliga grunder; blef på en g artillerist, mekanikus, skeppsbygga:e och sjöman, samt kunde sjelf praktiskt utföra alla dessa delar de dessutom grundliga insigter i många naturvetensiaper, och kunde, sålunda af naturen utrustad, erbjuda sitt fädernesland hedern och fördelarne af sina uppfinningar och sin verksamhet. Den utmärkte hädangångne amiralen m. m. grefve Baltzar voa Platen upptäckte snart i von Sydow en man, värd hans förtroende och tillgifvenhet; hvilket han ock visade i den uppmuntran von Sydow af honom åtnjöt i företag han gjorde för vapnets fullkomnande. Detta erkände också von Sydow och omtalade alltid med beundran och tacksamhet den store mannen. r 1826 kommenderades von Sydow såsom ledamot i den kommitte, åt hvilken det Uppdrogs att reglera Sveriges sjöförsvar, och var äfven s. å. kommenderad såsom chef öfver en bataljon skär rgårdsfartyg, hvilket befäl han ock år 1829 innehade. Den nya revolutionen inom artillerivapnen: slagkrutet och bombkanonerna, omfattades af Vv. Sydow med det intresse dessa ämnen förtjenade. Straxt efter slagkrutets uppfinnande observerade von Sydow under en jagt dess fördelar framför det då brukliga antändningssättet, och utan minsta ledning eller modell, utarbetade han genast ett gevär för slagkruts antändning. Sjelf tillverkade han i början sina knallhattar och inventerade sedermera lås dertull, så väl på gevär som kanoner, hvilka började begagnas vid flottan redan ett decennium innan de vid armeen antogos. von Sydow uppgjorde äfven ritningar till bombkanoner, hvilka, utförde, visade de mest lysande resultater, och som sedermera, af flera förbättrade konstruktioner och af olika kalibrar blifvit inom flottan antagne; men det är isynnerhet de von Sydowska jemte de Fredriksonska bomberna, som gifvit denna del af svenska och norrska artillerivapnet dess öfverlägsenhet öfver de flesta utländska nationers. År 4827 befordrades majoren von Sydow till varfschef vid Stockholms station och fick derigenom tillfälle att mera verka för de nyttiga och lyckliga försök han i och för vapnets fullkomnande anställt.