Aftonbladet – 25 februari 1850, sida 3

MILITAR-AFDELNINGEN. (Insändt.) Af tidningarne har man åter sett, att åtskillige svenske officerare, som sistl. år deltagit i danska kriget, erhållit den svenska guldmedaljen för tapperhet i fålt. Insändaren påminner sig, att redan förlidet år i Aftonbladet för den 46 April, uppmärksamheten fästades derpå, att en sådan utdelning af den nämnde svenska dekorationen var bokstafligen stridande emot de Statuter, som genom Kgl. Brefvet d. 24 Mars 1807 blifvit derför utfärdade, och i hvilka ingen föregående förändring skett. Enligt dessa kan medaljen endast gifvas såsom hederstecken åt dem, som mot rikets fiender sig utmärkt och utdelas endast så länge fälttåg påstår. Under sådant förhållande torde det vara nödigt, att yttra några ord i saken. Kan regeringen verkligen föreställa sig, att allmänna tänkesättet icke såras af dylika emot stadgade ordningar stridande godtyckligheter? Kan man väl tro, att åsidosättandet af gällande föreskrifter icke skall ingifva allmänheten den tanka, att ingenting anses heligt eller säkert, då ett hugskott uppkommer hos vederbörande? I denna sak förekomma dessutom två omständigheter, som bordt af regeringen betraktas. Den ena är pligten emot fäderneslandet, som har rätt att fordra, då ett hederstecken blifvit bestämdt inrättadt för visad tapperhet i dess tjenst, att det ej förblandas med förhållandet i frivillig tienstgöring hos utländska makter. Den andra är afseendet på dem, som för fiderneslandet antingen redan vågat lif och blod, samt på slagfältet förtjenat hederstecknet eller Iframdeles kuona förtjena det, och hvilka således jega billiga onsprk uppå, att utmärkelsen icke förblandas med den, som kunnat ifrågakomma för deltagandet i andra nationers strider. Ingen lärer ogilla, att regeringen vill belöna äfven de förtjenster, som svenske män ådagalägga i andra makters tjenst, då dessa äro fullt konstaterade. Tvärt