Aftonbladet – 25 februari 1850, sida 3

om är det en heder och glädje för svenska folket att dess söner utmärka sig för mod och tapperhet, samt en tillfredsställelse, att vår regering åtminstone följer med uppmärksamhet svenske medborgares förtjenster på den vägen. Också äro alla säkert nöjde, att finna de unge män af regeringen uppmuntrade, som med utmärkelse stridit för Danmarks rättvisa sak. Men man frågar med skäl: hvarföre skall det ske på bekostovad af en antagen fosterländsk princip och i strid med icke upphäfde eller förändrade stadganden? Intet hinder finnes för regeringen, attt. ex. instifta ett särskildt hederstecken för utmärkelse i fremmande tjenst; ja att om den anser politiken tillåta det, göra ett för tapperhet i danska tjensten serskildt. Dessutom har regeringen ju ett tillfälle, som synes vara det mest passande af allt, hvad off cerarne angår, neml.att belöna dylika förtjenster genom Svärdsorden. Det är visserligen sannt, att äfven den, enligt statuternes ordalydelse, icke borde ifrågakomma för andra än för dem, som för fäderneslandet med ära blottat sina svärd; men i detta afseende har föreskriften under lång tid, och i synnerhet under de sista 35 fredsåren, blifvit så förgäten, att den icke mer torde kunna anses gällande. Dessutom, då det hederstecknet så talrikt lemnas åt utländnoingar, synes det äfven vara det lämpligaste att använda till belöning för utmärkelse i utländsk tjenst. Insändaren vet rätt väl, att Aftonbladet och de som med det äro liktänkande, icke sätta synnerlig! värde på dessa yttre utmärkelser, som blifvit så vanliga i en del stater, att man till och med, såsom Ii Ryssland, gifver serskilda medaljer åt dem som öf. vervarit fälttåg i andra länder, om de ock endas kört en trosskärra eller varit magasinsdrängar. Mer han boppas dock, att dessa hans tankar kunna fi en plats inom Militärafdelningen, emedan saxer har ett intresse: icke blott för dem som redan bär: den svenska medaljen för tapperhet i fält, utan fö! hela svenska militären, som en gång kan komma at våga lif och blod för fosterlandet; samt slutligen fö bela nationen, som med fog förväntar att dess re gering skall finha sig moraliskt pligtig till att sjel följa gällande stadganden, intilldess de äro i behörig väg förändrade eller upphäfde. Gammal krigsman. — —————-