Aftonbladet – 23 februari 1850, sida 1

Parlamentsdebatten om ungerska kriget. Wiener-Zeitung, förklarar, att Globes, berättelse om de: af Österrike anstifiade mordattentatet på Kossuth är fullkomligt grundlös. Detta nedriga förtal är endast ett nyt drag af det lögnsystem, som icke skyr något medel för att uppnå sina brottsliga afsigter.n I Storbritanniens parlament har likväl ett nytt beriktigande ägt rum af det österrikiska beriktigandet, under diskussionen om in:erpellationen angående ungerska kriget. Mycket annat, hvarom stridiga berättelser försports i Posttidningen och Aftonbladet med anledning af händelserna i Ungern, förekom vid samma tillfälle i engelska parlameniet; och åtskilligt mera, som österrikiska ministerialbladen icke torde så lätt kunna affärda med blotta förnekelsen, ir snart ait vänta. Det var den 7 Febr., som lord Dudley Stuart uppstod för att fulfölja sin redan förut anmälda, och äfven i Aftonbladet omnämnda, motion, Om upplysning angående ungerska kriget. Fullständigt innehöll desna motion: alt underhuset måtte till Hennes Maj:t ingifva en adress om meddelande af afskriften eller utdrag efter de noter, som kunnat vara vexlade mellan Storbritanniens kabinett och dess sändebud i Konstantinopel, Petersburg och Wien, angående Rysslands och Österrikes begäran om ut!tlemnandet af volska, italienska och ungerska flykiingar; vidare ur brefvexlingen emellan Englands styrelse samt Furkiets, Rysslands och Österrikes, angående samma imne; vidare ur brefvexlingen emellan engelska kabinettet och sändebuden i Wien och Petersburg, angående sista ungerska kriget; samt emellan Engz lands, Österrikes och Rysslands kabinetter om samma ämne; likaledes af brefvexlingen emellan kabinettet och sändebuden i Konstantinopel och Petersburg, samt konsulerne i Buckarest och Jassy; äfvensom emellan engelska kabinettet och det turkiska och ryska. angående Donaufurstendömenas besätlande af ryska truppar; och slutligen afssrifier, så väl af de förslag, som den sista nationella styrelsen Ungern framställt till styrelsen i Storbritannien, angående införse!stillåtelse af bri tiska manufakturvaror till Ungern. som af grefve Nesselrodes cirkulärer af den 49 och 31 Juli 4848 till ryska styrelsens sändebud vid de öfriga europeiska hofven. Motionären gaf härefter en öfversigt af hela det ungerska kriget alltifrån dess uppkomst. Han visade, genom åberopade historiska datz, att Ungern både de jure och de facto egde anspråk på att vara ett sjelfständigt rike: att det alltid uigjort den förnämsta källan till kejsarnes af Osterrike makt; men att då Ungern, år 1848, ehuru fullkomligt inom gränsorna af sin konstitution, beslöt åtskilliga reformer, dem kejsaren motsatte sig på ett inkonstitutionelt sätt, så hade brytningar och fiendtligheter uppstått, vid hvilka Jellacic och andra kejserliga generallöjtnanter uppträdde för att tillvägabringa en söndring emellan Österrike och Ungern, hvilken Ungrarne aldrig åsyfjat sjelfva. Talaren skildrade sedan de våldsamheter och skräckuppträden, som blefvo en följd af krigstillståndet, och uppläste bland annat ett stycke af ett ännu bloiti handskrift tillvarande verk, som författats af en i Engand nu såsom flykting befintlig grefvinna Pulszky. Då detta fragment egentligen tjenar att upplysa grunden till de så ofta i österrikiska hoftidningarna upprepade utfallen öfver Ungrarnas terrorism, så förtjenar det att äfven här reproduceras. Det är bekant, att bland Kroaterna befanns et talrikt och mäktigt parti, hvilket formligen protesterade mot Jellacics förklaring, att Kroaterna skulle skiljas från Ungern och erhålla en sjelfständig statsförfattning; detta parti betygade, att Kroaterna allrig önskat att skiljas från Ungrarne: Men nu uppretades, som bekant är, de lifegne på Donaus norra strand, ge slöto sig till Jellacies parti, och kegingo, i förlitande på det skydd, som de af österrikiska regeringen härigenom väntade sig, en mängd grymheter, hvartill hiPETTER