Aftonbladet – 21 februari 1850, sida 2

qvinna i verlden? Ni instämmer sannolikt icke mer med hopen i detta omdöme, som man kastat, likt ett bittert hån, åt min olycka ... denna benämning, som ännu skall blanda sig med begrafningsklockornas dån, när jag jordas . . dessa ord, dessa förhatliga ord, hvilka såsom en sista förolämpning åt mitt sorgliga öde skola förfölja mig ännu på den grafsten, som betäcker mina qval. Pendylen slog ett slag. Half ett! Min Gud! inföll Helena och steg upp. Med en rörelse af innerlig tillgifvenhet förde M:e Rivers sin arm under sin väninnas, kysste henne på kinden och sade med mild inställsamhet: Helena! Ni kommer väl ändå hit ibland, att prata med mig? Jag skall hjelpa er alt bära bördan. Lofva mig mod och underg fvenhet, min bästa Helena! O! svarade hon med ett småleende, som kunde väcka tårar, och grep med konvulsivisk rörelse. efter sin solfjeder, som låg på spiselkanten; 2, jag har mod och undergifvenhet ... ända derhän, märk det, alt jag tillbringar återstoden af denna natt på en bal hos prinsen af Polignace. Och varseblifvaade M:e Rivers öfverraskning, tillade hon med ironisk ton: Jag måste, Aline, jag måste! När jag kom ifrån Bouffes, fick jag order att möta min man och min mor hos prinsen af Polignac. Prinsen är just på vägen att blifva utdelaren af all nåd och all glans... Vet ni icke det ?