lunginflamnationer och påssjuka. På provisoriska sjukhuset: 43 nya fall af koppor samt en och annan kylskada. På stora barnhuset: hjernoch lunginflammationer. På allmänna barndördshuset: katarrhala effektioner. På pro patria: friskt. (P. T.) —— — Af tidningsannonserna finner man, att Kgl. Teatern nästa Måndag kommer att gifva, till benifice för hr Almlöf, ett nytt stycke i d akter, kalladt Stugan vid Ugglesjön. Denna dram är en öfversättning från den franska La closerie des genets, hvilken haft stor framgång på den fransyska scenen och på sin tid mycket berömdes af recensenterna, samt äfven här bör göra mycken lycka, om rollerna äro väl fördelade. — Tidningen Reform för i går har ingått i ett svaromål på de anmärkningar som Aftonbiadet för i lördags gjorde vid ett p:r af dess föregående artiklar. Att dessa anmärkningar icke skulle behaga Reform fiune vi naturligt, men måste beklaga oss att den icke upptagit dem med den ärlighet som vi kunnat vänta. Detta visar sig genast deraf, att Reform påstår det Aftonbladet uppträdt såsom stridsman för bourgeoisien likasom Reform för den arbetande klassen, och att det vill förskaffa bourgeoisien företrädesvis politiska rättigheter. Detta är falskt. Hvem är det, om icke Aftonbladet, som redan i åratal ständigt upprepat den satsen såsom sin grundåsigt i national-ekonomien eller, om man så vill, den sociala vetenskapen, att det sanna beviset på en nations välstånd ligger deri, att arbetet betalas väl och att det är dit man bör sträfva, samt att det hufvudsakligen är derföre som privilegier, monopolier och klassvälden böra undzanrödjas, statsmachineriet göras så litet tungt som möjligt, höga tullafgifter på allt som hör till de första lifsförnödenheterna afskaffas och egendomsförvärfvet göras mera tillgängigt? Har då icke Aftonbladet alltid stridt för alit detta? Reform säger vidare, att Aftonbladet påstått alt pom barackerna, om de fattigas bostäder voro bätire, skulle alla vilja blifva fattiga. Detta är en osanning och på köpet af ganska piump art. Aftonbladet har ej talat om de fattigas bos:äder, utan Reform har helt enkelt kilat in deita i meningen, för att deraf göra sig ett sjelfskapadt argument. Det är illa när en så grof oärlighet begagnas såsom vapen och i en sådan syftning som här skett af Reform, att på d af sin egen osanning kunna kalla mot ens framställning ett hån. Vi hafva heit enkelt sagt, hvad barackerna serskildt beträffar, att, om dessa försågos med samma beqvämligbeter som en komfortabel bostad, så skulie antalet af dem som sökte dessa! nattherbergen snart öka sig så betydligt, att deras underhåll blefve en mångfaldigt tyngre börda än nu för den skattdragande befolkningen. Kan Reform vederlägga detta, så är det dess rättighet; men vi hafve anspråk på att den ej skall taga sin tillflykt till sådana medel, som det vi nyss påpekat. Vi göre all rättvisa åt de filantropiska afsigter som Reform antyder med sitt uppträdande; men vi kunne med visshet förutspå dess redaktion och hvar och en annan som höjer samma fana, ait deras bemödanden att åstad-! komma något godt skola vara förfelade, så länge de ej återkomma från den af vissa ideologer i Frantrike lånade fixa idden att nödvändigt vilja dela det borgerliga och arbetande elementet i samhället i två skilda klasser, likasom om deras intressen icke skulle vara desamma, så vidt nemligen nga skråförbud i lagarna hindra hvem som helst att i mån af egen vilja och förmåga tillhöra hvilkendera klassen som helst eller båda. Också ser man ständigt huru anhängarne af denna sig så kallande socialistiska skola råka i förlägenhet när de skola komma från ord till sak och definiera t. ex. till hvilkendera klåssen de höra, som äro borgare och likväl arbeta med sina egna händer, eller när de underrättas, att den mycket omtalade spekulation, hvarigenom de anse ett så hufvudsakligt medel till arbetsklassens upphjelpande skola vinnas, nemligen genom p,associationer af arbetare, är ett problem, som för sitt realiserande visserligen icke erfordrar någon omhvälfning eller stor förändring af det bestående, utan antingen nu redan kan ske när som helst, eller också tillvägabringas med ett penndrag från regeringens sida, såvida man ännu skulle anse något hinder mot detsamma möta i handtverksordningen. Ty hvad hindrar väl ett antal arbetare som enligt redan nu gällande handtverksordning kunna uttaga hevis på försörjningsrätt, att utöfva denna hvar för sig eller i förening, efter eget behag, om de derom öfverenskomma? Eller är måhända association något annat än förening? Huru orätt är det ej då att framställa ett sådant postulat såsom ett al bestående förhållanden hiskligen försvåradt och aflägset mål, hvarefter man, i och för de svåra hindren i lagarne, ännu länge förgäfves måste sucka, och att med dylika förevändningar förespegla de enfaldige att den borgerligan klassens intressen härvid äro orsaken till ett hinder — som ej finnes till? Men hvad händer när man framställer en sådan fråga till herrar socialisters besvarande? Vi kunna icke säga detta, hvad de här befintlige anhängarne af denna sekt beträffar; men i Frankrike har erfarenheten visat, att de icke inlåta sig i sådana svaromål, utan blott ånyo upprepa sitt schibboleth. Samma machiavellism (eller också oförmåga att reda det grumliga uti vissa totalföreställningar) föranleder socialistsekten att söka framställa sina politiska läror och fordringar såsom någonting spart och skildt från de liberalas, ja att söka i detta hänseende uppställa sin skola såsom ett slags motsats till de politiskt libeorala åsigterna, och äfven i detta hänseende finner man en imitation i gårdagens Reform. Verkliga förhållandet är emellertid, att så snart fråga blir 2tt närmare definiera hvad socialiaAtarne calfrva och wvka af nAlticka ran