Aftonbladet – 20 februari 1850, sida 2

Hr Stiebl utföfde pianopartiet i Kuhblaug förträffliga C-moll-qvartett med korrekt och energiskt föredrag; de öfriga partierna kunde vid obligata ställen utförts något mera sjelfständigt. Dessutom gaf hr S. en rätt vacker etyd (ehuru med ett något främmande slutfall) af eget arbete, den bekanta etyden sf Henselt Wenn ich ein Vöglein wärp, samt C. Mayers Second air italien, en väl skrifven, men något lång komposition. Hr S. utförde pjeserna med rättvist bifall, ehuru dessa a-b-c-nummer ur den romantiska skolan blifvit nos; mycket anlitade och numera väl kunde utbytas mot musik af annan art. — Samfäldt med hr M. utförde hr S. Beethovens stora A-moll-duo, med en värma, som väl kunde vara tillräcklig för mången annan komposition, men ej alldeles var det för denna titaniska skapelse. — Soiregilvarnes sista nummer var ce af dem samfäldt komponerad fantasi öfver svenska folkvisor: en i sin väg intressant pjes, med lyckligt valda och väl genomförda melodier, som ock vann förtjent bifall. För öfrigt gåfvo Kongl. scenens sångare ett par enkla, hjertliga mansqvartetter af hr Meyer, och af hr Stiehl en något svårare, som ock ej ville gå riktigt säkert, samt en vacker trio af Wennerberg. Man hade vid detta tillfälle det oförmodade nöjet att iå höra violoncellisten hr Arnold, som nyligen anländt hit och erhöll det bifall, hvilket hans ovanligt sonora ton, hans rena föredrag i fullt mått förtjenade. —U— I Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning läses följande, angående Förslaget till lag för utrikes vezlar. En korrespondent förmäler från Stockholm: att det i konseljen skall vara beslutadt att till afgörande inom kort företaga rikets sist församlade ständers till Kongl. maj:t afgifna förslag tilllagför utrikes vexlar ; och vi hoppas att denna underrättelse måt:e besanna sig. Vederbörande tyckas äfven nu hafva haft fullt tiliräcklig tid för att göra sig grundeligen hemmastadde i ämnet, ty det är närapå ett och ett halft år, sedan rikets ständer för sin del kes!utade den nya lagen, samt ungefär ett år, sedan så väl högsta domstolen som handelsföreningarna i Stockholm och Götheborg deröfver afgåfvo sina yttranden. De olika åsigter, som gjort sig gällande vid lagens granskning — högsta domstolens afoch handelsföreningarnes tillstyrkande — böra dessutom, beträffande lagens brister och gagn, hafva satt regeringen i tillfälle att se saken både från den teoretiska och praktiska sidan. Eorrespondenten vågar ej någon gissnirg beträffande utgången ar den ytterligare pröfning i statsrådet, hvilken förestär denna för svenska handeln så högst vigtiga fråga, men det synes oss, att regeringen, efier hvad i denna sak förekommit, ej skuile kunna förkasta ständernas förslag med mindre äcen, för ett sådant förkastande, förmår angifva de mest välgrundade skäl. För det närvarande herrskar isanning en så stor oefterrättlighet i denna lagstiftningsgren, genom de åren 4846 och 1817 tillkomne författningar, att mången, blott för att få bort de nu existerande odrägliga banden på vaxelhandeln, blundar för en och annan mindre origtighet, ja, till och med större fel i den proponerade lagen. Afsiår Kongl. Maj:t ständernas anhållan, längta vi verkligen att i detta fall, genom meddelandet till näst sammanträdande ständer om ett sådant beslut och af stadrådsprotokollerna, få lära känna rådgifvarnes motiver; i synnerhet som vi ej kunna föreställa ossatt någon af de nu ansvarige ministrarne kan glömma sig ända derhän, att han underkänner den af rikets ständer utöfvade lagstiftningsrätten. Härvarande handelsförenings skrift till Kongl. Maj:t i denna fråga lyder som följer: Stormägtigste allernådigste Konung! Sedan rikets sist församlade ständer: fattat beslut om ny läg för utrikes vexlar och hos Eders Kongl. Maj:t derom gjort underdånig anmälan, har samma lag varit för de handlande härstädes å stadens börs tillgänglig under loppet af fulla sex månader, och, efter den strängaste granskning, befunnits i alla hänseenden icke allenast antaglig, utan ock ländande till de denmed för handeln och vexelrörelsen afsedde fördelar: hvadan de handlandes allmänna önskan är, att omförmälte lag måtte, ju förr desto heldre, komma att till efterrättelse blifva gällande; och är det med anledning häraf samt efter uppdrag af de handlande, som handelsföreningen i Götheborg vågar bärigenom hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att den af rikets ständer beslutade nya lag för utrikes vVexlar måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse. Handelsföreningen framhärdar Cc. ———ZiiiEE TT? TA På VN EE