RAN ARR OAS RJ bestyr rkas af deras utseende, karakter, hus, seder, fördomar, klädedrägt och språklemningar, samt till och med af sjelfva gärdesgårdarne: denna ärfda kräfta i nordbons ekonomiska hushållning. Hr Holmberg utlofvade slutligen fortsättningen af sina föredrag nästkommande thorsdag. — Vid konstnärsgillets sammanträde i förrgår afton innehöll expositionen taflor af FEaurevs, Pasch, Westin, Unden, Larsson, Cedergren, Nordenberg, Zoll samt mamsell Börjesson. — Föredrag höllos af herrar Hylten-Cavalius och A. E. Holmberg. — Kongl. Maj:t har, genom denna dag till hofrätten inkommen skrifvelse, meddelat att assessoren Almqvists ansökning om tjenstledighet blifvitibifallen, och att fiskalen Dreijer erhållit förordnande att under tiden assessoren Almqvists rotul förestå. — I Jönköping hafva öfverläggningar hållits angående frågan om erhållande för staden af dispositionsrätt öfver de gamla fästningsvallarne. Landshöfdingen, som nu disponerar gräset å desamma, lärer lofvat att för sin del icke lägga hinder derför. Saken är af vigt för staden, emedan det är enda sättet att utvidga den. — I Calmarposten anmärkes emot ett yttrande i den berättelse om handeln och sjöfarten samt näringarne år 1849, som Calmar sjötullskammare afgifvit, att hamnen derstädes har god ankarsättning och skyddar mot de flesta vindar,, att detta är alldeles oriktigt. Hamnen är öppen för alla vindar, ifrån NO. till SY., och insändaren specificerar såsom bevis en mängd olyckor, som der inträffat den 2 Nov. 1837, den 17 Sept. 1840, den 23 April 1848, 0. s. v., hvarvid många lif och mycken egendom gått förlorade. — Ifrån Carlshamn skrifves: Såsom förtjent af allmänhetens uppmärksamhet torde få anföras ett bevis på den omsorg, hvarmed allmogen söker befordra barnundervisningen. På sockenstämma har af Asarums församlings medlemmar blifvit beslutadt, att utom den skolbyggnad, som redan finnes inom församlingen, skulle nio andra skolhus uppbyggas inom loppet af detta år. Anledningen är att antalet af skolbarn är så stort, att man för de ambulatoriska skolorna icke kunnat erhålla tjenliga läsrum., — I Posttidningen har varit berättadt, men genom en tillfällighet icke af oss bemärkt, en tilldragelse härstädes under det svåra yrvädret den 29 Januari, hvilken vi så mycket heldre införa, som den vittnar om ett ibland de vackraste och kraftigaste bemödanden att rädda en medmenniska. Berättelsen härom är följande: Utnämnde kyrkoherden i i Jönköping, magister Modigh, som befann sig på väg från Norrmalm till sin boning å Skeppsholmen, förnam under vandringen öfver den långa Skeppsholmsbron nödrop skalla från fjerden: Tvenne personer i hans sällskap tillsades att skynda till Skeppsholmen, för att derifrån utsända matroser till hans biträde, hvarpå han allena, i mörkret, stormen och snöyran anträdde den vådliga vandringen utåt sjön. Ledd af nödropen, fann han omsider en mansperson, nedsjunken i vattnet genom en vak, och urståndsatt att sjelf hjelpa sig. Under ansträngningarne att uppdraga honom, hade kyrkoherden Modigh det missöde att isen under honom brast och han kom sjelf i samma nöd, hvarur han sökt rädda sin medmenniska. Efter utomordentliga bemödanden lyckades det honom både att sjelf komma upp på isen och dit uppdraga den andre. Men återigen brast isen under dem begge. Förnyade ansträngningar räddade dem än en gång, men den obekante hade nu förlorat medvetandet. Då lyftade kyrkoherden den sanslöse på skullrorna och anträdde den i flera afseenden tunga vandringen åt bron; men hans krafter voro uttömda och han föll snart, sjelf sanslös, ned med sin börda i drifvorna. I denna författning funno dem de, som från Skeppsholmen blifvit till biträde utskickade. Båda äro vid lif; men kyrkoherden M. är sängliggande sjuk, och den, som han räddat, lärer förfrusit både händer och fötter., — I Aftonbladet för onsdagen den 6 dennes berättades om den klokhet och beslutsamhet, hvarmed postiljonen Forssberg förhållit sig under det svåra ovädret den 29 Januari, hvarunider han var på väg med posten härifrån till Upsala. Dervid anmärktes, att, xom berättelsen bekräftades, han förtjenade loford och till och med belöning. Vi anse oss i anledning deraf nu böra lemna plats för följande intyg, som bestyrker berättelsens riktighet: Att postiljon N. E. A. Forssberg, stationerad på resa från Stockholm till Upsala, natten emellan den 29 och 50 Januari nödgades tillbringa en tid från kl. :y, 2 till kl. !, 6 onsdagsförmiddagen uti en snödrifva, der han gräft sig en håla för att dels kunna något skydda sig för den brusande orkanen, och dels för att kunna bevaka sin post, och sedan till kl. 2 10 nödgades han med posten qvarstånna på vår gård, då det blef honom någon möjlighet att fortsätta sin resa, som på begäran härmed intygas. Kommelby den 43 Febr. 1850. Erik Ersson. Per Persson. Arrendatorer., —LS — I Eskilstuna Allehanda berättas, att der på en tid okynniga ynglingar lefvat otygladt om qvällarna, och till och med på ljusa dagen öfverfalla freandlint fAllTLn bust I tiamnmst has henlanatenn Ta