Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 1

dan öfverenskommet giftermål emellan hennes dotter och Julien Thibaut. Ers nåd!b. fortfor Saint-Jean, jag blef helt häpen... jag kände att jag rodnade ända till hårfästet. För att begripa detta intryck, måste man förflytta sig tillbaka till den gamla goda tiden: allt det der finnes icke mera nu. Ack, ni vet huru det var fordom, ers nåd! Edra ädla ätters hem var äfven deras tjenares från far till son; de föddes och dogo der, och blefvo med kropp och själ förenade i samma intressen; de hyste samma tankar om hedern, som deras herrskap; de voro stolta öfver sina herrars bragder och ädla gerningar; deras fel förbigingo de med tystnad; deras tvister gjorde de till sina egna, deras skymf fann i dem hämnare. Dessa känslor, dessa grundsatser, hade blifvit inig ingifna jemte lifvet; Maries förening med... en arbetare stötte hos mig emot tron på ideer, lika gamla med mig sjelf. När Therese slutat sitt tillkännagifvande; erfor. jag inom mig någonting som jag knappt kan beskrifva. Det föreföll mig som jag hade sett. Lestangernas gamla vapensköld hånfullt slagen af en skymfande hand .-. jag tyckte mig hafva. hört en öppen föro!:ämpning emot deras ädla stamträd. Det är omöjligt! ropade jag. Med blickarna fästade på mig, hade Therese märkt allt, gissat, förstått allt... Hon återtog med sin milda röst, men med bestämd och djupt bedröfvad ton: MJulien Thibawt har gjort The ce Huberts dotter den äran att begära henne till hustru. Lyckligare än sin mor, undgår bon högmodets förakt... hånet... hon skall blifva en aktad maka åt en ädel min... i Han har icke frågat om hon var rik .. han! har sagt mig ätt han visste henne vara för-, ståndig och arbetsam... han har svurit att han skall göra hennes lycka... att. han hela sitt lif skall söka göra sig värdig den skatt, som mitt förtroende öfverlåter åt honom. Jag hyser tillit till en god sons hjerta, till den anspråkslöse arbetarens 1 edersord... Gud skall icke tillstädja att äfven han bedrager mig!n