Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 1

Cobdens tal emot ryska lånet. Gentlewänv! Den resolution jag bar äran föreslå, är af följande lydelse: ,Då ryska regeringen tillkännagifvit sin afsigt att i detta lan i upptaga ewt lån af DV, miliioner, för det oppgilna ändamål att fullborda en jernväg fran Petersburg till Moskau, men i sjelfva verket för att fylia den brist som uppstått i kejserliga skattkammaren genom det kostsamma kriget : Ungern, så får mötet uttrycka följande opinion: Att låna penningar åt kejsaren af Ryssland för ett sådant ändamål, vore i sjelfva verket detsamma, som ett gillande af de våldsamheter och blodsgerningar hvilka på hans befallning blilfv:t begångna i Ungern, samt hans uppmuntrande och iståndsättande att vidare fortgå på sammä våldsamma och blodiga banan. Jag lyckönskar fredskongressen och alla fredens vänner i detta land, att kejsaren af Ryssland sett sig nödsakad att sätta sitt namn under en handling som icke är sannfärdig, för att sålunda erhålla ett lån af fem och en hal: millioner. Det är den största hylming sow någonsin kunnat gifvas åt fredspartiets moraliska makt. (Höga bifallsrop.) Man visste alltför väl, att om man hade uppgifvit rätta ändamålet, hvartill penningarne -behöfdes, skulle man i detta land ej fått låna en skilling. Mån har derföre uppgifvit, att lånet behöfdes för att fullborda jernvägen mellan Petersburg och Moskau. Men jag vet att så icke är. Jag var för ungefär: två år sedan i Petersburg; och der erforderliga summan till jernvägeas fullbordan fanns då redan i reserv. Det fanns 100 iokomotiver och 1000 vagnar. Jag reste till ocb med ett stycke af vägen, och man sade mig, att allt var i det närmaste färdigt ända fram, och att blott en del-af bankarne voro ofutlbordade. Men det är väl möjligt, att dessa barkar ännu ej äro färdiga, och att de ej kommas att: blifva det: på tio år-(skratt); ty om man får döma efter hvad man hittills sett, så är det troligt att ryska regeringen, så snart den fått penningirne i sina händer, använder dem snarare till armeens förstärkning än till fredliga och nyttiga ändamål. (Hör! hör!) Men hvad behöfver jag vidare orda om denna sak? Jag är öfvertygad, att ingen ändå tror, att lånet blifvit begärdt för jernvägens skull. Hvad som för öfrigt ytterligare bevisar falskheten af ryska regeringens uppgift, är innehållet af dess egen ukas. Der säges, att hela lånesumman behöfs inom sex månader. Har man nånsin hört talas om en jernväg, hvarpå 5, mill. P. St. blifvit nedlagda inom 6 månader? Ryssland begär likväl 20 procent af lånet 2 dagar efter teckningen, 10 proc: den 135 Februari, 10 proc. den 15 Mars, 10 proc. den 15 April, 10 proc. den 15 Maj, 10 proc. den 15 Juni, och resten den 15 Juli: således nära en million i månaden, och det i ett land, der ingen gräfning kan börjas förr, än efter Mars månad. Jag beklagar uppriktigt den regering som nödgas komma fram med en sådan dikt. Är det icke en riktig förödmjukelse? (Bifallsrop ceh skratt.) Och efter att hafva invecklat sig i sådana motsägelser, lofvar man i 5:te 80, att särskild räkning skall föras öfver detta lån, likasom öfver förra lånet, och hvarken iokomst