Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 2

Ar hon väl uppfostrad ? Ja, ers nåd! Hennes mor var ett ganska värdigt fruntimmer. Dessa svar, som öfverensstämde med mina hemliga önskningar, gjorde mig utomordentligt lad. ; Hvaraf lefver kon?, fortfor jag. Af arbete.n Af arbetel, Ja, ersnåd, hon är arbeterskå, och ... hon är gift med en arbetare, tillade han med sällsam ton. Ack, min Gud! ropade jag ofrivilligt. Härmed var således min vackra dröm försvunnen! ... Jag saknade mod att fortsätta mitt förhör med Saint-Jean. Ilan stirrade på mig, öfverraskad. Men snart förebrådde jag mig denna förkastliga känsla af egoism. Under alla omständigheter hade jag förbindelser att uppfylla mt den stackars Marie, och jag ville veta allt hvad som angick henne. Saint-Jean, fortfor jag, jag är icke längre ett barn; det är tid att jag ändtligen lär känna min slägts förhållanden: att jag får kunskap om våra enskilda angelägenheter, och hvilka pligter de ålägga mig ... Jag önskar lära känna alla de omständigheter, som hafva afseende på de förbindelser, jag ärft genom min fars frånfälle. Den gamles anletsdrag fingo nu ett uttryck af djupt lidande. Grafven,, svarade han, döljer min herres felsteg ... jag skulle velat utplåna sjelfva spåren deraf ur mitt minne. Det blir för första och sista gången, som min mun uppenbarar dem för någon dödlig; men jag lyder hans dotters befallning. Det var icke någon angelägenhet, som rörde familjen; hvarken dess intressen eller anseende, eller lycka eller lugn blottställdes eller stördes af den sak, som ni önskar känna. Det var en obetydlig händelse, som knappast märktes, och som tilldrog sig på er fru farmors fådernegods; och hemligheten begrofs sedan för alltid inom en vindsvåning i Paris. Händelsen var denna: — Therese Hubert ver dotter till en förpsktare