Aftonbladet – 9 februari 1850, sida 2

— I Ostgötha Korrespondenten läses följande korrespondens-underrättelser från Slesvig: Från Flensburg skrifves, att i det närbelägna Angeln partierne äro mer i rörelse än förut. Sedan en stor del af de från Slesvig-Holsteinska armeen permitterade soldater förklarat, att de icke ville åter inträda i tjenstgöring, så framt icke alla rika bondsöner, som vid föregående rekryteringar sluppit undan, nu också utskrefvos, hafva ett par af de äkta agitatörerne, en hr Mäller i Hardesbye och en br Ottsen på Svensbyehof, helt enkelt och simpelt företagit sig att utskrifva alla hittills förbigångna. Om de göra det på fullt allvar, eller endast för att ställa de missnöjde tillfreds och åter narra dem in i de Slesvig-Holsteinska lederna, kan man icke så noga veta. — En Slesvig-holsteinare har erhållit permission med det tillägg, att han på en viss, bestämd dag skulle inställa sig vid sin bataljon i Flensburg. Dylika uppenbarliga retelsemedel äro ingalunda egnade att tillvägabringa en försoning. — Afven norr om demarkationslinien drifva agitatorerna sitt oväsen. Pastor Schmidt i Grundhof hånar öppet landsförvaltningen och föraktar dess befallningar samt gör alit hvad han kan, för att göra befolkningen så fendtligt. som möjligt stämd mot konungen och landsförvaltningen: till och med predikstolen missbrukar han till politiska agitationer. I skolläraren Vogt i Dollerup har han en trogen och verksam bjelpare; han går till och med så långt, att han öppet förklarar, att alla de danskt sinnades hus skola totalt förstöras. Större delen af de Slesvigholsteinska presterna äro alldeles bindgalna, och jagas de icke sin kos, så har man snart att vänta en fullständig anarki, åtminstone i Angeln. — Samtlige polistjenstemännen i Flensburg hafva till polisrätten derstädes instämt dem, som undertecknat det bekanta hotelsebrefvet, i och för de förnärmande beskyllningar, som i detsamma blifvit gjorda emot nämnde tjenstemän. — Hvad fredsunderhandlingarne beträffar, skrifves derom både hit och dit. Emellertid är vapenstilleständstiden förfluten, utan att man tänkt på någon fred, till hvars afslutande danska regeringen alltid varit beredd, och om icke stormakterne tala ett allvarsamt ord, understödd af en massa bajonetter, och kategoriskt fordra fredens afslutande, med erkännande af Danmarks obestridda rätt till Slesvig, så kommer en sådan aldrig till stånd. X. Y. Z. — I Östgötha Korrespondenten läses följande utdrag ur ett enskildt bref från NewYork den 29 Nov. 1849. Ni intresserar er naturligtvis der hemma för allt, som rör mamsell Bremer. Hon är firad på det högsta — lika mycket, som hon vore en kunglig person. Alla vilja se henne, tala vid henne, erhålla ett besök och en suvenir af henne. Men som det är henne omöjligt att uppfylla alla dessa af beundran framkallade, vänliga pretensioner, har hon ganska klokt i en af tidningarne här utfärdat en adress till folket, hvari hon på ett snillrikt tätt tackar det för deras hjertliga bemötande, och för atla prof af aktning, som hon tillgodonjutit, men deri äfven inflätat, att då det vore henne omöjligt att gästbesöka alla, ville hon på engelska språket utgifva sina arbeien, eller en del af dem, och som alla kunde köpa. För några dagar sedan såg jag en litterär tidskrift, hvari hennes porträtt, jemte biografiska upplysningar, stod först... flere furstliga personer från Europa paraderade, i det öfriga af tidskriften, liksom i hennes svit. Hon är firad så mycket som ett stort snille kan firas. Amerika är ett himmelrike för fruntimmer, säger ett ordspråk här, och ett helvete för hästar. Mamsell Bremer erfar på ett förtjusande sätt sanningen af den första delen häraf. aTillfälligtvis hade jag för tvenne veckor sedan glädjen att vexla några ord med presidenten Taylor. ITE SEO ETSI TEE At KORA