Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 2

nation, som med namnet Pikter under de första christna seklerna gjorde inbrott i Skottland, ditkomne, efter skottska och romerska uppgifter, från ett nordligt land öster om Albion Alp-in ), Skottland). Hvad hr H:s föredrag i allmänhet beträffar, ansluter det sig nära till det system för nordiska fornforskningen, som professor Nilsson bekantgjort, såväl genom sina skrifter öfver Skandinaviens Ur-invånare, som i de särskilda föredrag han öfver detta ämne höll i Stockholm för några år sedan. Vi behöfva icke här påminna om hufvudgrunderna, hvarpå detta system stödjer sig. Saken är väl icke så helt och hållet ny, att den ej står i frändskapsförhållande till hvad flere litteratörer dels före, dels samtidigt med hr Nilsson tänkt och skriftligen anfört i ämnet. Och detta skadar icke. Hvad vi synnerligen gilla isystemet, är omständigheten att hafva framhållit behofvet af en grundligare undersökning i sjelfva den Skandinaviska jorden, genom uppgräfvande af minnesmärken derur, och uppsättande af ett slags bouppteckning öfver all i denna jord befintlig qvarlåtenskap från dess äldste invånare. Undersökningarne fästa sig då, mera än hittills varit Sfligt, vid de gamla grafvarne, kumblen, kiströren, jemte alla i dem befintliga skeletter (i synnerhet cranier, hvilka utvisa olika menniskoracer i olika konstruerade :rafvar, alltså tillkännagifva olika folkslag); vidare: redskap af många slag, vapen, prydnader o. s. v. Den stora skillnaden emellan sjelfva ämnena, hvaraf dessa redskap blifvit förfärdigade, ger också tydligen tillkänna skillnaden mellan sjelfva de folk, som tillverkat sakerna, jemte den kulturgrad, hvarpå de befunnit sig. Man erhåller på detta sätt trenne hufvudklasser af inventarier, med thy åtföljande folk: 1) Redskap, vapen m. m., gjorda af sten, och funna i en egen art grafvar, efter konstruktionen kallade gånggrafvar eller halfkorsgrafvar. Man har deri upptäckt hufvudskallar af mera rund än aflång form, liknande nuvarande Lappars, och således hänförlige till hela den urgamla folkstam, som forntidslärde kallat Hyperboreer, folk af Polar-race, Eskimoer 0. s. v. — 2) Redskap m. m. af bronz, utmärkte genom den betydliga konstfärdighet, hvarmed de blifvit gjorda, och vittnande om ett icke ringa skönhetssinne. Man har träffat dem i andra slags grafvar, nemligen i form af kumbel, stenrör 0. s. v. Cranierne i dem visa sig mera aflånga än runda, och tyda på samma race som Kelterne, Kimbrerne, Gallerne. Hr H. biträder deras tanke, som i dessa folk se våra sagors Joter, och hvilka utöfvade soldyrkan såsom Bals-tjenst. Den i Asaläran inskjutna Baldersmythen är enl. denna tanke af jotahärkomst. — 3) Redskap m. m. af jern. Sakerna af denna metall visa sig tillhöra en sednare inkommen folkstam, Göthernes och Svearnes, som, till Norden anlände öfver Östersjön, utdrefvo Kelterne (Kimbrerne, Joterne) ur en stor del af Skandinavien.. Vid denna punkt af framställningen redogjorde hr H. för den bekante norske historikern Keysers mening om Norrena-stammens ankomst till Nordlanden. Äfven meddelade han en kort öfversigt af de gamles (Plinii, Taciti, Solini, Ptolemei, Jornandis och Procopii) geografiska kännedom om Skandinavien. Tillika gaf han sitt publikum en vink om den framställning han i kommande föredrag ämnar göra af Haslidalen i Schweiz, och dess invånares härkomst från vår nord. ) In betyder land; Alpeller Alb-in är Alb-landet. Hr H., som sammanställt en del af Skottlands gamla invånare med Alferne i Bohuslän, kunde till styrka för sin sats hafva anfört den påfallande likheten emellan namnen Alfhem och Alp-in (hvaraf gjorts Albion).